Dagen blev längre än tänkt. Först mådde jag inte alls bra men ville inte ligga hemma själv. Jag blir lite smått deprimerad hemma och känner mig väldigt ensam. Desto mer jag ligger stilla desto ondare och stelare blir kroppen. Jag måste säga att illamåendet blir bättre på andra ställen en hemma också. En läkare som faktiskt var hon som sa att hon verkligen skulle hjälpa mig, berättade att det kan sitta psykiskt också så det är bra att byta miljö. Vilket stämmer till en viss del, jag mår ju automatiskt illa på speciella ställen hemma för att jag har spytt där eller upplevt någon speciell doft. Jag känner ju en lukt hemma som ingen annan känner, i badrummet kan jag känna lukten av spya medans Patrick nyss har städat där inne. Så envisades med Patrick att vi skulle vara tillsamans.
”Men du mår ju inte bra hjärtat det är bäst att du vilar!?” Då får man köra på ful stilen ”vadå vill du inte vara med mig eller?”, då har han inget val stackaren.
Vi hämta iallafall hans kompis Jesper som faktiskt var med första gången vi sågs, det var tack vare honom vi faktiskt träffades. Vi satt i bilen och skratta åt vad Patrick hade sagt första gången han såg mig ”Jag måste ha den där tjejen! Och jag ser på henne att hon vill ha mig också”. Det fanns tre saker han verkligen föll för min självständighet, min sätt att vara på och mitt skratt/leende. Det finns personer som man kan träffa och känna att det är något speciellt med men inte trodde vi att vi skulle flytta ihop, gifta oss och få en liten prinsessa.
Iallafall åkte vi till ett fik för att äta. Min syster jobbade där förut men hon slutade och nu har dom bytt ägare så tänkte att dom fortfarande var lika bra. Vi beställde först, jag ville ha våfflor och Patrick kyckling. Först fick vi vänta i 15 min på att beställa, det var ingen där förutom oss! Sen fick Patrick sin mat snabbt men min dröjde det 35 min på innan jag gick fram till kassan ”den kommer snart” sa en annan tjej. Efter ytterligare 10 min höll jag på att få ett riktigt sammanbrott så bad Patrick gå fram innan jag började skrika på vad dom höll på med? Allvarligt, 45 min för en liten våffla. Såg även in i köket hur ohygieniska dom var med andras mat som dom tog med händerna och slickade sig på fingrarna. Patrick går fram och jag ser hur han börjar diskutera med kassörskan, något var fel så jag går också dit. Nej då börjar hon säga att vi inte alls har beställt en våffla! Min frustation där går inte att beskriva. Hade lust att skrika men då satt det fler gäster och samtidigt var hon himla nonchalant och otrevlig. Det sluta med att vi gick och dom andra gästerna kolla på oss. Hade lust att säga vad dom gjort med deras mat men var så arg! Så gick in till pizzan bredvid och åt där istället innan vi åkte till tatuerings studion.
Där blev jag hur trött som helst. Satt på en stol och kände mig väck. Man blir ju inte piggare utav att gå runt i pyjamas kläder heller men det är min nya stil haha. Vi åkte sedan och hämta Leon och tillbaka och Patrick köpte diverse gott till mig men jag var fortfarande hur trött som helst. Vid sex kom jag hem och la mig direkt i soffan. Hann inte ens ta av mig ytterjackan innan jag låg och snarka. Vaknade nyss utav att Patrick inte orkade bära över mig till sängen så fick gå själv och nu har jag plötsligt lite energi men är ändå trött. Jag är trött på att vara trött. Jag kan inte ens tänka. Tog fram en bok men läste samma mening 8 gånger och förstod inte ens efter 8 gånger vad som stod så gav upp. Nu blir det mer sömn.
