Igår testade jag niferex, inte för att man känner skillnad på en gång då men jag blev absolut inte illamående efter. Tack så mycket för alla era kommentarer och tips, ett var super bra om att inte ta mejeri produkter till och jag stod precis med ett glas mjölk så det var tur haha. Ska även ta dom till läggdags idag som många skrev och det visste jag inte heller om, så det var också ett super bra tips. Ni är så goa allihop.

Jag vet ju egentligen inte om jag har järnbrist eller inte men har varit så otroligt trött och att sova 24 timmar om dygnet är ju inte normalt. Dessutom är jag blek ful och ser helt förstörd ut, kanske också beror på järnbrist haha? Skyller på det. Ska till min bm nästa vecka men det kan vara bra att bara ta tillskott. Läste någonstans att ingen kropp får i sig tillräckligt med järn för en graviditeten? Kan det stämma? Hur gjorde dom på medeltiden då?

Jag har börjat jämföra mycket med förr. Som när folk går på mig om att jag aldrig kommer klara en förlossning utan epidural, nehe hur gjorde dom för då? Hur klarade min mamma alla fyra förlossningar med endast lustgas? Sen förstår jag tanken ”Varför ha ondare än man borde”, det är ju sant förståss. Men det tycker jag är upp till var och än och det finns mycket negativt med smärtlindring som det finns positivt. Sen kommer jag nog ligga där ändå och skrika att dom ska ge mig den där dumma sprutan. Men fick höra av en bm att dom flesta som är helt inställda på att dom inte ska ta epidural, inte är det minsta tveksamma utan säkra på sin sak faktiskt inte tar det enligt en undersökning. Vi får väl se. Patrick tycker att jag ska ta allt som går haha.

Nog om det. Igår gjorde jag inte så mycket mer än att sova. Frågan är om jag är bra på någonting annat än att sova för tillfället? Sen kom hjärtat hem och jag har börjat skämma bort han.

Innan vi flytta ihop skulle jag vara den perfekta sambon, jag skulle städa, diska, laga världens godaste mat och ha ett fint hem. Jag skulle vara den perfekta ”frun”.

När vi väl flytta ihop höll det i en vecka? Sen blev jag irriterad på alla hemma sysslor och att jag sagt att jag skulle göra allt det där. Då kommer sambo bråken plötsligt ”Du diskar ju aldrig” ”Jag diskade förra veckan”. Ja det blir aldrig som man tänkt sig. Varav att vi tillslut kom in i egna rutiner, Patrick sköter maten, jag tvätten osv.

Kan än idag få höra ”Du sa ju att du skulle göra allt?”

Sen blev jag gravid och jag klarade inte ens av att tvätta håret själv. Patrick fick plötsligt skötta allt och då menar jag allt. Jag kunde ju knappt vända mig på soffan utan att spy. Ja han fick till och med ta hand om mig. Gå upp på nätter för att jag spydde ner hela golvet, tvinga i mig tabletter, byta spyhink, diska, tvätta, laga mat, jobba heltid, följa med på alla sjukhusbesök, ringa in till akuten, följa med till akuten, hålla mig sällskap, ja det fanns nog bara en grej han inte gjorde och det var att torka mig efter jag varit på toa. Men jag kunde ju både sitta på toa och spy samtidigt så ni kan ju gissa vem som fick hålla i hinken! När jag läser det här förstår jag plötsligt varför han aboslut inte vill ha ett till barn, om vi inte adopterar.

Nej han hade det super jobbigt, samtidigt som jag väckte han och skrek att han skulle knivhugga mig och grät hela dagarna att jag bara ville dö.

Och nu är vi där jag mår bra. Jag tar hand om mig själv och jag kan göra saker hemma. Står inte och spyr bara jag går in i köket haha. Men nu har jag istället börjat skämma bort han. På morgonen (jag är ju uppe vid fem) gör jag frukost åt oss, jag lagar alltid middag han tycker om, när han ligger i soffan frågar jag om han vill ha något gott, jag tar till och med bort hans mat tallrik! Hans kläder är alltid nytvättade, jag sköter disken, ja gör plötsligt allt. Nu har jag inget emot det men kom på det imorse, jag har blivit väldigt omhändertagande. Ligger och kliar han på ryggen tills han somnar och pussar på honom konstant, säger minst 5 gånger om dagen hur mycket jag älskar honom. Blir man så som gravid? Väldigt omhändertagande?

Fotbollen vecka 28 (27+7)