Barnet:

Fostret väger nu runt 1,2 kilo och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på mammans revben och även slå mot urinblåsan. En del kan sparka så hårt att mamman blir öm på en viss punkt.

Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu.

Mamman:

Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra.

Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över.

Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.

Egna tankar:

Inte så mycket hände förra veckan. Mår ju betydligt mycket bättre och det är så underbart. Däremot är jag konstant trött. Har ingen ork till att göra någonting ansträngande och förstår inte alls hur jag ska ha energin till ett barn. Men allt rullar på, magen växer, allt är klart för lillans ankomst och jag tänker konstant på att vi snart har vår lilla bebbo hos oss.