Igår var det inte lätt att somna. Jag åkte faktiskt aldrig med Jesse på hans simskolan för jag mådde inte bra och han hade hosta så det var väl lika bra det. Åt pizza till middag men den började jag spy upp efter en halvtimme. Att gråta så mycket att man börjar spy kan ju inte vara normalt. Vissa människor tröstäter och andra tappar aptiten, jag är en sån som tappar aptiten när jag mår dåligt. Att sova var inte heller så lätt, vaknade jag inte törstig, var jag kissnödig eller så hade jag en foglossning som inte ville ge med sig. Sen att man ska försöka somna när man har tusen tankar i huvudet är ju en ren omöjlighet.

Men efter att ha behövt gå upp alla nätter i mörkret hittar jag perfekt i vår lägenhet, man skulle nästan kunna tro att jag har mökerseende haha. Alltid någonting positivt.

Vaknade vid sju och var absolut inte utvilad, skulle vilja ligga i sängen hela dagen men måste göra något. Svarat på vänner sms och mail har jag gjort, något som jag blivit sämst på. Som tur så är alla förstående haha. Måste även plugga. Då hamnar i alla fall alla tankar på det. När jag pluggar matte kan jag inte ens tänka på vad jag heter för all min fokus måste gå åt dom där dumma formlerna. Tänkte även baka bullar. Fick ett mail ifrån en super söt läsare som jag även har privat kontakt med Nickan ( www.nickansdagbok.blogg.se ) där hon skrev ” Livet har sina upp och nergångar. De är de som gör uppgångarna så underbara. ” Och det har hon ju faktiskt otroligt rätt i! Dessutom bakade hon bullar här om dagen men det blir nog att svårt att få dom till Stockholm så såg hennes recept på bloggen och tänkte att då får jag testa och göra egna. Jag som ALDRIG bakat bullar själv. Mamma har alltid gjort degen och sen har jag fått skära och gömt undan deg på sidan som jag sedan vräckt i mig och fått ont i magen utav.

Annars sitter jag och försöker få mig mina barnsliga flingor till frukost.