Låt tiden gå fort eller vill jag att den ska gå långsamt? Jag vill ju att den ska gå fort för att få hålla i vårt barn, bli en familj och få ge all vår kärlek till Lill sessan. Samtidigt vill jag att det ska gå långsamt. Få njuta av magen sista tiden, att känna henne inifrån och ha tiden ensam med Patrick.
Jag är faktiskt inte rädd för förlossningen, jag kommer åka in och ta mig igenom det. Alla gör det och kvinnor har gjort det i alla decennier. Hon kommer ut på ett eller annat sätt. Antingen går allt som jag tänkt i mitt huvud eller så går det åt pipan och allt går som jag inte vill. Det kommer göra så fruktansvärt ont och jag kommer nog gråta till Max men jag kommer ju inte dö utav det. Några saker som jag vill:
– Ha tens och lustgas (om det fungerar för mig)
– Jag vill stå upp och föda
– Vill att Patrick ska trycka på olika ställen på min kropp
– Ha tanken emellan värkarna ”att nu är det paus” och kunna slappna av. Att Patrick säger att ”nu är det ingen värk”.
– Att hur mycket jag än skriker efter epidural ska Patrick försöka hålla mig ifrån det.
– Verkligen kunna gå in i mig själv och andningen.
Nu är det här mer önskningar om jag har en komplikations fri förlossningen men det kan ju bli helt emot. Vi får se efter hur alla mina tankar har gått haha.
Men jag är inte rädd för smärtan just nu, inte heller att spricka för det kommer jag att göra, utan min inställning nu är att jag går dit och föder min dotter på ett sätt som bara jag kan. Sen kommer jag nog tänka annorlunda när jag väl är där haha.
Det jag är mest pirrig eller spänd över är tanken när och hur? Hur kommer min förlossning att starta, kommer vattnet gå först och vi kommer att veta att nu är det på gång? Eller kommer värkarna komma först? Kommer jag vara hemma och brottas med latensfasen själv i väntan på Patrick eller kommer jag att vara ute? Kommer jag ha en enkel förlossning och hantera smärtan bra eller kommer jag vilja dö? Hur lång tid kommer förlossningen att ta? Kommer allt gå bra?
Såna saker gör mig pirrig. För jag vill veta allt fast ändå ha det som en överraskning. Det är som att öppna ett paket.
