Igår åkte jag och mötte fina Michaela som är gravid i vecka 28. Vi satte oss på John Chris och fika i några timmar. Blev en hel del prat om graviditet, tankar kring förlossning och allt utöver det. Även hon ska få en sessa. Det är så sjukt för alla jag känner får tjejer, det är 6 st som ska få flickor och linn har ju nyss fått sin tös. Tydligen så är det ju flesta killar som föds. Jag undrar varför det är så? En läkare på förlossningen sa att det beror på om killen har höga testosteron värden, då blir det större chans för en pojke. Vet inte om han skoja eller om det är så? Men jag tycker ju bara att det kommer massa små prinsessor haha.
Det blev i alla fall en riktig go fika och jag tog en vanilj latte nu när jag faktiskt kan dricka kaffe, det ger ju mig lite energi också. Dock smakade den jätte äckligt först, och efter ett tag inser jag att dom glömt vanilj sirapen i! Men fick en med vanilj i sen så det löste sig haha. Man blir bara så chockad när man ska dricka något och har en förväntat smak och så smakar det något helt annat. Som när man råkar dricka sur mjölk.
Vi satt där och babblade på i tre timmar sen gick vi och kolla på bebis kläder. Jag behövde inhandla present till våra vänner som fått barn och Michaela hitta lite fint till sin dotter. Jag höll däremot fingrarna i bestyr. Även fast jag vill handla allt haha. Om det är något jag bör köpa på mig så är det ju blöjor men det är ju inte alls lika roligt haha. Hade däremot blöjorna vart rosa så hade jag nog gått och köpt ett paket varje dag haha.
Sedan åkte vi även till Globen för jag skulle hämta ut min körkort. Äntligen! Sen blev det hemåt.
Lill tjejen gör något konstigt i magen. Eller så har hon flyttat på sig! Hon har ju dom senaste gångerna legat neråt med huvudet, men inte fixerat sig så då kan hon ju flytta på sig vilket jag tror att hon gjort för jag har så fruktansvärt ont i revbenen som för några veckor sen. Det känns som om att hela hon ligger och trycker uppåt. Men jag känner ändå rörelser otroligt långt ner och samtidigt vid revbenen så jag förstår ingenting. Får se vad barnmorskan säger, om hon flyttat sig eller om hon bara sträcker på sig. Ibland känns det till och med som om att en fot sparkas ut där nere haha. Har börjat tänka nu när jag går på toa ”Tänk om jag råkar trycka ut henne!”. Det går ju inte men man får ändå den tanken haha.
Eller så är det jag som inte förstår hur stor hon faktiskt är och att hon faktiskt trycks ihop i min mage, nu bör hon ju vara ca 42 cm lång så det är ju en bit. Jag tar henne fortfarande som en apelsin haha.
