Fick i mig frukost och läste lite men ligger annars i sängen och försöker andas. Ungefär som om att hon ligger och trycker uppåt fastän jag vet att hon är fast där nere. Skulle vilja spy upp allt i mig för känner mig så uppstoppad men ändå inte. Hon har dock varit otroligt lugn. Kände några rörelser tidigt imorse men annars verkar hon sova. Har lite ”mensvärk” och magen känns konstig. Igår gick jag och gjorde no.2 fem gånger på en dag!!! Måste ha ätit något hel galet. Är bara orolig att jag ska få uvi igen för då får jag dom här ”mens” smärtorna. Eller så hänger det ihop med rygg smärtorna? Ingen aning kroppen är ju så konstig. Speciellt nu. Hade jag fått så här utan att jag var gravid hade jag vetat att mensen kom dagen efter. Då kände jag min kropp, nu känner jag inte min kropp haha.

Hur som helst ringde syrran mig imorse. Hon drömde inatt att jag skulle föda idag. Att Patrick inte hann hem så hon fick komma och hämta mig och skjutsa in mig och allt gick jätte fort och jag hade världens panik. Sen precis när jag skulle börja krysta vakna hon. Tänk om det skulle hända idag?

Chansen är ganska minimal och det finns två saker som är viktiga för mig. 1. Att vi hinner till förlossningen. Det brukar ju inte gå så fort men ändå är det en del som inte hinner in till förlossningen. Min skräck är väl att det skulle gå så fort att jag föder hemma själv och då har jag tänkt mycket på hur sjutton ambulansmännen ska komma in i porten haha. 2. Att Patrick hinner hem! Även fast jag vet att han har panik känslor inför förlossningen så ska han vara med. Han är min trygghet och det är en självklarhet att han ska vara med när hans dotter ser dagens ljus för första gången.