Besöket hos bm gick jätte bra och proverna var super. Bröt ihop lite början men sen släppte det fort. Det är svårt att inte brista i gråt när man inte mår bra och är trött på allt, även fast jag försöker vara positiv till allt och inväntar världens mirakel så kan man även bli deprimerad. Känner mig så trygg hos henne och hon får en verkligen att bli lugn. Hon är verkligen skapad för sitt jobb. Så bara efter några minuter kände jag mig lugn.
Iallafall så var mina prover mycket bättre nu. Ingen havandeskapsförgiftning som tur och kroppen är inte längre inställd på svält. Men får jag inte behålla mer mat nu så blir det ändå in på dropp men tycker att jag fick behålla frukosten bra och ska även ge mig på en lunch snart. Men annars finns det inte så mycket mer att göra än att stå ut. Huvudvärken försvinner säkert när jag får i mig mer och inte spyr lika mycket. Är inne i samma onda cirkel som förut men det är bara att stå ut. Så länge kramperna är borta så känner jag ändå en lättnad, men direkt jag får så måste jag åka in direkt samma om jag får en liten blödning igen men jag känner mig ändå lugn och harmonisk igen. Snart så, är så himla taggad.
Mätte även magen som nu har symfus mått 33 och hjärtljuden lät super. Hon mår alltid bra, det är tur det. Tänkte på det här om dagen, man tänker verkligen på att allt ska vara bra med henne. Sa det till Patrick när jag hade som ondast och inte visste vart jag skulle ta vägen ”om något skulle vara fel på mig eller något händer mig se verkligen till att dom räddar Alicia istället för mig!”. Ja man ska ju inte alltid ta livet för givet. Om man är med i en bilolycka eller vad som helst så vill jag att dom räddar barnet i magen på mig. Är det sjukt att tänka så eller fullt normalt? Haha ja nu ska man inte tänka så men tror Patrick fick sig en tankeställare när jag sa så. Han förstår inte hur jag kommer in på vissa tankebanor ibland.
Men nu ska jag dit igen om två veckor så får vi se hur jag mår då, fortsätter det såhär så får man se vad man gör men jag känner redan efter frukosten att jag mådde bättre. Direkt jag får behålla mer mat och vätska så mår jag nog mycket bättre, mer energi Och mer sömn. För vissa kommer illamåendet och kräkningarna tillbaka i slutet. Men tänk vad man får för det här? Nu gråter jag för att allt är
dåligt, men jag kommer nog gråta ännu mer när man ser ens bebis för första gången. Då kommer jag nog kunna få igenom allt tusen gånger om haha.
Så direkt efter tänkte jag köpa en nyttig smoothie. Står i kassan och inser att Patrick har mitt kort. Såna där stunder kan man verkligen skämmas ihjäl men egentligen är det ju ingenting.
Så nu blir det hem och vila och samla energi för veckan. En av mina bästa vänner kommer och lagar mat, vilken lyx! Hade tänkt avboka allt men nu när jag vet att det inte är något allvarligt så ska jag försöka hinna med allt. Roliga event, profylax kurs, en annan rolig kurs, träffa vänner och middagar. Ingenting kan stoppa mig när jag bara rullar fram haha. Ne men att fylla dagarna med saker kan nog få en att må mycket bättre också, jag känner ju vad jag orkar och har energi till. Men nu, fokus på att få i mig mat och vila tills imorgon.
