Min mage spänner sig, Patrick säger själv att för varje dag så känns jag mycket större. Jo tack, när folk säger i butiken ”tvillingar va?” Känner jag att smockan hänger i luften men nu är inte jag en sån och är alltid trevlig så svarar ju snällt att det är en haha. Men nu växer man på, KOM UT! Till och med när jag har mamma tröjorna på mig blir det en glipa.

Det är jätte mysigt med mage, eller var! Nu känner man att hon absolut inte kan röra sig och försöker ta spjärn och sträcka sig. Ja det gör faktiskt ont. Förra veckan hade jag inga problem med att stå och gå men nu skulle jag verkligen vilja ha en rullstol eller en sån där permobil att glida runt i. Bara jag står i fem minuter värker vaderna och fötterna och ser ut som tio chorizo korvar. Man sover halvsittandes och inget är skönt, exakt allt är obekvämt haha.

Börjar undra om det verkligen är en baby därinne och inte bara massa pizzor.