Ouuf vilken dag. Lilltjejen är så förkyld så jag lyssnar varje sekund att hon kan andas. Imorse tog vi oss till centrum för att köpa deras koksalt och nässug. Den står jag med varje halvtimme. Hur kan en sådan liten skönhet ha så mycket snor? Det värsta är att när man själv är förkyld och inte kan andas och får panik, men vi kan snyta oss. Hur känner sig inte en sån liten då? Det är bara min famn som gäller och att tvångsmata henne vilket inte är så populärt. Man känner sig så elak men jag måste ju.
Sen när man själv inte sovit en blund står man med ögonen i kors. Fick nog max en timmes sömn inatt så var det ingen bra kombo. Jag har inte alls en bra rutin just nu. Igår åt jag två portioner glass under hela dagen. Det är inte okej! Jag vet ju själv hur kroppen fungerar, ingen mat ingen energi. Sen när hon äntligen slumrar till en stund så har jag hållt mig så länge att man inte är hungrig alls, snarare illamående. Nej detta är ingen bra rutin jag kommit i så imorgon har jag som mål att både äta (ett måste) minst 4 ggr hur trött och illamående jag än är. Jag har bara mig själv att skylla.
Sen vid två tiden kom mami förbi. Det negativa med det var att hon såg vårat super skitiga hem. Okej att det ligger saker överallt. Men när skötbordet blev nerbajsat under natten och jag glömt bort det och bytt resten av blöjorna i sängen, så när mamma skulle byta blöja och fick bajs på händerna och upptäckte min glömskhet skämdes jag lite. Shit vårt hem, även fast alla säger att det får vara smutsigt med barn så blir det en stress faktor hos mig. Jag vill ha ett rent hem. Jag blir galen av att veta att jag måste städa och fixa direkt tiden finns.
Iallafall så kidnappa hon lillan. Eller hon tog henne så att jag fick sova i tre timmar. Det var det positiva. Hon är ju mer van vid små barn också. Jag får ju mer panik när hon mår såhär medans mamma behåller lugnet. Så jag somna på en gång. Patrick trodde jag hade dött som inte svara. Sen när jag vakna av att hjärtat pussa på mig kände jag mig lugn igen och saknade min bebis enormt. Så vi åkte och lämna bilen på verkstan och sen blev hämtade av min låtsas papi för att hämta hem bebbson.
Nu vill jag inte få några kommentarer om att jag hittar på ursäkter för att slippa ta hand om mitt barn och att jag är oansvarig. Bespara den energin till något annat. För det spelar ingen roll hur mycket folk säger att jag är en dålig mamma för jag känner mig som en super mamma, jag vågar erkänna mina brister och be om hjälp. Istället för att säga att allt är en dans på rosor och jag har all energi i världen. För så är inte mitt verkliga liv just nu.
Mitt liv är kaos haha men jag har världens finaste unge som jag gör allt för och jag älskar henne obeskrivligt, men det är mer jobb än vad man tror. Jag erkänner jag trodde det var enklare haha. Men när jag kollar på henne så spelar det ingen roll hur trött jag är, eller på allt runt om för det är så värt det. Men bara för att det är värt det betyder det inte att man inte får tycka att det är jobbigt och att man inte får be nära och kära om hjälp när man känner att man behöver det.
Nu har hon äntligen fått lite ro så hoppas hon får sova en lite längre stund. Så då ska jag passa på att ta en kvälls smörgås och en kopp te innan jag kryper ner i sängen. Patrick försöker lära mig att äta leverpastej men jag har inte vågat smaka än haha. Kanske sker ikväll.
