Efter att jag skrev om att jag vakna utav att jag låg på min dotter så fick jag många olika reaktioner.
När jag var gravid får man höra om riktlinjerna som ska motverka plötslig spädbarnsdöd, dom ska sova på rygg, inte samsova, ha napp mm. Men det är riktlinjer, inte någonting som dom VET är helt säkert och absolut inte någonting MAN måste följa. Utan det är rekommendationer, som det finns om allt.
När jag var gravid så sa vi också ”hon ska inte sova i vår säng”, vi var helt fast vid det, jag var mer skeptisk men P var helt säker på att hon inte skulle få sova i vår säng med oss. Men sen kom vår lilla skruttis. Hon sov på pappas bröst, i pappas famn, han ville ha hennes nära i början och hon vår, jag vågade inte för efter förlossningen och allt var jag sååå trött.
Sen kom vi hem och första två veckorna sov hon faktiskt i sitt babynest som vi la ner i hennes spjälsäng. Men sen började vi flytta över henne till vår säng för hon ville bara vara nära oss, hon ville bara sova på våra bröst. Vi hade då babynestet i vår säng och la över henne där. Men det tyckte hon inte heller om för hon vill känna närhet. Det är såklart hon vill ha vår värme, känna att mamma och pappa är nära. Så vi tog bort nestet och det har fungerat så bra. Båda vi har älskat det, att ha vår lilla älskling nära. Det första hon ser när hon öppnar ögonen är oss. Jag ser henne hela natten och jag kan säga att jag vill ha henne nära, jag ser att hon andas (ja förut gick jag upp flera gånger för att kolla det) och jag känner mig trygg i att ha henne tätt intill.
Jag trodde inte på när folk sa att man får mamma instinkter men det får man, jag brukar vakna bara hon tar ett extra högt andetag, rör på sig och direkt och snuttar till på nappen. Men så är det.
Jag vet anledningen till varför jag somna så djupt igår. Jag hade inte sovit på flera nätter och efter allt som hänt så var jag bara helt slut (har inte mått så bra), så det var inte så konstigt att jag somnade så djupt. Men jag kommer inte sova bredvid henne igen när jag känner mig slut som människa och vi kommer fortsätta att ha henne i vår säng med oss. Jag var fortfarande lite rädd efter det igår men hon sov lite längre bort ifrån P och det gick jätte bra.
Man som föräldrar tar sitt egna beslut utifrån vad man känner. Jag pratar och skriver med mammor dagligen och jag kan säga att det inte är många som inte samsover med sina barn trotts riktlinjerna som finns. Sen självklart finns det risker, som det gör med allt men det är upp till var och en hur man väljer att göra.
Här är vår lilla älskling, som är den minsta i familjen men som får störst plats i sängen och hon älskar att sova på sidan:
