Tillslut efter massa strul med att få retur från porten och nålar som alla vill ha i olika storlekar och längder fick de ut lite blod för att skicka på analys igår kväll. (In går bra men ut är trögt som attan, nästa gång blir det nog actilys).

Idag ringde läkaren och ordinerade vätskedropp med kalium till Meja då hon har fått brist efter att hon varit så dålig. TPN´t körs som vanligt varannan natt. Och prover varje dag för att se så det stabiliseras igen.

Ingen rast ingen ro, men hon har i alla fall orkat vara i skolan två dagar nu även om hon är helt slut och har ont i kroppen (framförallt vänster ben) när hon kommer hem. Eftersom det började bli tal om hemskola för Meja är jag glad om hon orkar vara åtminstone förmiddagar i skolan. Problemet är att hon ofta är trött efter TPN så vi måste väl fundera på att lägga det på helgerna stället, även om man helst är ”ledig då” och inte låst vid att hålla sig hemma… Svårt det där!

Och framförallt inte lätt att tänka klart när man själv är inne i någon skum depp-period igen. Supertrött och vill bara/behöver sova hela tiden. Tur att man själv är medveten om alla skumma symtom och vet att det är depression man lider av så man kan förklara det för omgivningen som annars inte fattar någonting om vad som händer…
Men även otroligt jobbigt eftersom jag var på god väg upp och kunde ta tag i mig själv ett tag.

En dag i taget.

Lev varje minut.

Andas.