Så stolt över hur alla invånare i vår huvudstad samlats tillsammans, hjälper varandra i nöd och visar sig starka! Visar att inte rädslan ska ta över och terrorn vinna! Kärleken och det goda är bra mycket starkare i oss alla! (Om man nu inte blivit hjärntvättad och förstörd)

Jag hade, som säkert många av oss, vänner i området för fredagens attentat men ingen skadades. Jag ringde runt lite för att försäkra mig om mina närmstas säkerhet och stod standby för att hämta en vän i Södertälje ifall hon inte kunde ta sig hem. Alla drabbades vi på ett eller annat sätt och med medias rapportering kan det inte ha undgått någon.

Jag är så glad att jag kunde åka hem till lunch för att ha den tysta minuten idag tillsammans med mina barn eftersom det är påsklov, och de behöver stöd och  behovet att prata om det inträffade är stort. Åtminstone hos mina flickor.

Jag önskar så att denna, världens, ondska kunde försvinna! Hur vill vi att våra barn ska växa upp? Kan inte alla bara få tro på det de vill??  Måste vi övertala, styra, kriga för att få vår vilja genom? Jag fattar verkligen inte.

Sorgen är stor men vi får aldrig låta ondskan ta över världen!

Även om jag ibland vill fly till nån öde plats utan kommunikationsmedel, utan medierapportering och bara odla vår egen mat utan att beblanda mig med omvärlden.