Att spricka hela vägen från slidan till ändtarmen. 

För ungefär fyra och ett halvt år sedan föddes vår dotter och jag fick en så kallad sfinkterruptur, i min journal står Sfinkterruptur grad 3 och 4. Jag hade aldrig hört talas om den här typen av skada och förstod inte alls vad det var eller innebar.

Tredje gradens sfinkterruptur innebär en bristning i muskler (i bäckenbotten) samt i ändtarmens slutmuskel. Fjärde gradens ruptur innebär att bristningen går in i ändtarmens slutmuskel och slemhinna.

Bildkälla

Första 2-3 veckorna efter förlossningen hade jag ont i underlivet, men det har väl alla som genomgått en vaginal förlossning! Efter några veckor förstod jag dock att det inte stod rätt till och efter många om och men upptäcktes att jag hade ett hål en bit upp i tarmen. 

Jag har aldrig fått någon ordentlig förklaring till varför det gick såhär illa för mig men läkarna har pratat om två olika händelseförlopp:

1. Jag syddes direkt i förlossningssängen och skulle egentligen ha rullats iväg till operation. Risken finns att smuts och bakterier syddes in i såret. Detta har sedan grott till sig till bölder och börjat leta gångar ut ur kroppen och på så sätt letat sig in i ändtarmen.

2. Sprickan som jag ådrog mig vid förlossningen läkte ihop fint på utsidan runt mellangården men inte inne i själva tarmen och slemhinnorna. Genom den del av sprickan som inte ville läka ihop har det sedan läckt avföring, tarmslem och dylikt ut i kroppen (och bildats bölder).

Vilken av dessa två förklaringar som är den korrekta kommer jag aldrig att få veta men nu såhär 4,5 år senare har jag själv lärt mig otroligt mycket och jag tror att alternativ 1 är det korrekta.

I dagsläget spelar det dock inte så stor roll, det som skett har skett men kanske kan min historia förebygga att det händer igen och kanske kan jag genom att vara såhär öppen inspirera andra att träda fram. Kanske vågar någon annan berätta om sina problem och kanske kan vi tillsammans belysa bristerna inom svensk förlossningsvård.

KRAM