andra spel.
Jag kommer säkert att få höra både det ena och det andra nu när jag ska skriva om detta men skiter jag i. Jag förstår inte folk som plötsligt har hittat ut på sistone, nu går det bra att ta promenader och att vara social. Att människor ska behöva vara så inskränkta i spel i detta samhälle. Vi och då menar jag samhället har gjort ett jäkla snedsteg. Jag har mött mammor som har med sig barn på mataffärer och under tiden som man står och pratar så drar dom mammorna i byxbenet och tjatar om att dom måste gå för annars hinner dom inte att fånga små djur via sitt jäkla spel, jag har sett folk som har sprungit runt och smygit i buskar, jag har sett folk som har rusat över vägar, jag har sett folk som går längs stora motorvägar för att fånga dessa djur, jag har sett folk som knappt inte ser eller reagerar på annat än att ha blicken i sin jäkla mobil. Vad är det som händer ? Vad är nästa steg ? Att få barnen att sitta stilla i skolorna om dom får gå ut en viss tid för att jaga, att barn och tonåringar ska få börja senare på dagarna för att dom är ute sent och jagar ? Att få folk att söka jobb om dom bara får jaga någon timme ?
Va gjorde vi barn förr jo vi var ute, man spelade boll, idrottade, byggde kojor, lekte lekar, cyklade, åkte pulka, byggde snökojor m.m. Fan är vi och då menar jag samhället i sig så inskränkta i ett spelsamhälle att vi inte kan leva utan detta, att det blir ett sånt beroende som gör det svårt att leva i vardagen. Jag vet flera barn/tonåringar/vuxna som både spelar och har spelat att det blir problem för dom i framtiden.
Socialiteten minskar (en del vet inte ens hur man hälsar och beteer sig mot andra), medlemmar minskar i sportföreningar vilket resulterar i att klubbar och föreningar får lägga ner, sömnlöshet, deppresioner, medicinering ökar, morgontrötthet, orken försvinner, och sin egen hälsa sviker en. Föräldrar som inte vågar ta konflikten med sina barn men ändå sen bla klagar på att deras barn sitter inne mycket och inte sover som dom ska.
Jag kanske låter bitter men detta är min åsikt och jag ser vad det gör med många människor. En del saker kan vara bra gällande teknikens värld men vi måste våga sätta gränser. Jag har själv två tonåringar här hemma och jag har alltid vågat sätta ner foten och kommer göra det för allt framtid så länge dom bor hemma och sen hoppas jag att det ger något för dom som vuxna. Att veta när det räcker och är stopp.
Jag är en stolt mamma till två underbara barn/tonåringar som fortfarande idrottar, sköter skolan och som gärna umgås och gör grejer med vuxna.
