Hoppas verkligen att allt går som det ska med dig och lilla bebisen!! Stay positive och var stark fina du. Ber för er❤️<br />Har följt din blogg så länge jag kan minnas typ haha, och vi är sinnesjukt lika assåå de är läskigt, våra bakgrunder, personligheter tankesätt u name it. Så tänkte kolla med dig om du har nått tips till mig, de e så att jag får sån grov ångest/panik när jag tänker på att mina nära&kära kan tas ifrån mig närsomhelst och det gör mig galen så om du har nått tips eller NÅGOT som kan hjälpa mig, plz share your wisdom
Hej sweetie! Tack så mycket. Jag har haft panikångest så länge jag kan minnas. Det visade sig redan i barndomen egentligen. Kommer ihåg när jag var 4 år hur jag kunde titta ut genom fönstret när min mamma eller pappa skulle åka iväg en snabbis och hur jag i panik sprang genom huset till andra fönstret för att se bilen köra iväg. Det var som varenda gång skulle vara den sista och mina oroliga tankar började redan då. Jag kunde sitta uppe på trappan i huset i Chicago och få panikångest över tanken på att mina föräldrar skulle skicka iväg mig eller att jag skulle bli ett skilsmässo barn långt innan det ens hann hända. Jag kunde gråta som fan bara av tanken och få panikångest.
Jag har levt med det hela mitt liv. När jag var tio år började jag tänka extra mycket på döden. Ville ta livet av mig under tonåren. Och kunde aldrig låta bli att bli sams innan någon av min familj skulle ut från dörren. Kände alltid tvång att säga förlåt och I Love you så att ingenting skulle hända dem. Jag har sett min mamma få riktiga astma utbrott och det skrämde alltid skiten ur mig att hon skulle dö i sömnen. Var alltid tvungen att kolla så hon andades och mådde bra. Och sprang alltid till henne så fort hon hostade.
Jag önskar att jag kunde säga att tankarna ang döden försvann, men de är fortfarande med mig idag. Jag är livrädd varenda dag att någonting ska hända med dem jag älskar. Så fort någon inte svarar i telefon kan jag få panik att de har dött och måste kolla på Aftonbladet så det inte står någonting hemskt som min panikångest försöker berätta för mig om. Jag måste alltid dubbelkolla flera gånger per natt att Adriano andas. Och när han är på förskolan kan jag få grov panikångest att någonting ska hända med honom när jag inte är där. Jag är orolig och livrädd konstant. Det är så fucking jobbigt. Jag kan inte ens se en film där en familjemedlem typ dör för jag får såna hjärtklappningar och oro i magen att det ska hända för mig.
Panikångest är en riktig äcklig sjukdom. Under perioder har jag föreställt mig att någon ska komma och mörda mig och min familj. Att socialen ska ta Adriano från mig. Att någon i min familj kommer dö. Jag blir så rädd och orolig bara jag tänker tankarna. Men det enda jag får göra och du är att påminna dig själv om att det är din fantasi som skrämmer dig med att ge dig panik i onödan. Känns som jag får panikångest bara av att skriva om det. MEN man får försöka göra allt för att ta kontroll över sitt psyke och tänka ”Kan jag föreställa mig det värsta som inte ens finns, så kan jag föreställa mig det som verkligen finns runt mig.” Du tänker på dina rädslor. Och ibland måste man tvinga sig själv att slå bort dem med att ta kontroll över sina tankar med att byta ut det obehagliga med att försäkra sig att ”Allt är bra. Jag bara inbillar mig och skrämmer upp mig själv. Det är inte verkligt.”
För du vet hur ofta du har föreställt dig värsta, tänkbara, scenariot och hur sällan det faktiskt ha stämt. Du bara triggar dig själv för att du är så medveten om dina rädslor. Jag är extremt känslig och jag känner helt ärligt hur jag börjar kallsvettas och hur mitt hjärta slår fort bara jag skriver om det här. Panikångest är ingenting att leka med. Det är så Svårt att leva med det, men du får tänka på att du är en krigare! Hur psyket och kroppen än agerar så står du på dina ben och tar dig igenom alla attacker dagligen. Du får bara påminna dig om att jag är lika galen i huvudet som du är och att vi långt ifrån är ensamma om den här hemska sjukdomen.
Vi har bara en mörk fantasi för att vår kärlek är så stor. Vi vet hur världen ser ut och kan leva oss in i andras medlidande så grovt att det blir till som vår egna. Vi kan bara läsa någonting hemskt om någon drabbad och ta åt oss exakt, alla, känslor personen känner och det är riktigt skrämmande. Det är ett helvete att leva med panikångest. Och den slutar inte att skrämma en. Jag blir fortfarande lika rädd och obekväm. Jag kan låtsas som allt är så bra, men inuti bara jag skriver om det, så dör jag. Mitt hjärta rusar, mina händer svettas. Din panikångest blir min.
Jag äter inte heller tabletter. Jag åt Setralin i några år. Och det kan du göra också om du känner det är för jobbigt. MEN du kan skriva av dig när du har en panikattack och försäkra dig om att det bara är din mörka fantasi som kommer till liv. Du får Panik för någonting som inte ens finns och skrämmer upp dig själv bara i onödan. Även om panikångesten är så fucking jobbig att leva med så är vi riktigt tunga. För att vi är medvetna om att varenda dag kan vara den sista för dem vi älskar och därför agerar vi extra kärleksfullt. Det kan även vara vårt sätt att förberedda oss MENTALT när någonting hemskt väl händer. För tänk egentligen så mycket som vi känner under panikångest attacker. Vi kanske känner dem i förväg och gör oss själva starkare för framtiden.
Du får bara ta tillbaka kontrollen, hur svårt det än är, med att skriva av dig, ta en skön promenad eller sätt på skön musik. Lura hjärnan att du mår BRA och att dina mörka fantasi inte längre kan nå dig. Du kan skriva till mig när som helst på facebook så kan vi ”lugna ner” varandra.
Du är riktigt stark och du är en krigare precis som jag. Du är medveten om dina rädslor bara och din mörka fantasi är en stor del utav vem du är för att du är sårbar, rädd och kärleksfull utav dig. Precis som du överlever varenda panikångestattack ska DU bara påminna dig själv mitt uppe i ett – om att du är ”Galen ” och att det bara är din sjuka fantasi som försöker lura dig. Kom ihåg att du är drottningen över dina tankar och precis som du lurar dig själv med din mörka fantasi ska du lugna dig med att du bara inbillar dig och dra dig själv tillbaka till verkligheten. Finns så sköna relax videos på youtube. Sök på relaxing music for stress relief, så kommer dina mörka tankar bytas ut mot skönare och lugnare tankar ❤️ Annars vet du vart jag finns. Ta hand om dig och påminn dig själv bara med ”Jag är bara galen just nu och inbillar mig massa..” Stor kram from another pyscho!
