Så vi åkte mot östra sjukhuset. Vi satte oss ner i vänthallen och längtade. Jag var så nervös och förväntansfull. Kunde inte sitta still, darrade mitt ben och tankarna flög genom huvudet ”Hoppas bebisen är frisk. Jag vill ha en Aliyah Leona. Eller en Leon Shiwan.” Klockan tickar iväg. 14.50 skulle det börja. Människor kallades in före oss. Tre Emma i vänthallen. Klockan blir halv. Vi har väntat i 40 minuter. Så kända kan de ändå inte vara med att dröja ut på tiden. Shiwan går in. ”Nah, ni har tid imorgon 10.30″. Ser Shiwan peka fuck you med ett leende. ”Det är imorgon!” Gick med svansen mellan benen i slowmotion ute. Han gick före. Fick gå långsamt för jag inte vart ute på fem dagar och ska inte promenera. Psykos snack i bilen.
Han skäller på mig och pekar index fingret strängt(som jag hatar) som jag vore en ansvarslös dotter för jag antecknat 08 Mars 14.50 utan att ha skrivit ultraljud och bara förlitat mig på det var idag. Jag provocerar honom med att härma honom och stänga av han för han retar upp mig med att dröja ut på snack om att jag borde varit noggrann med tid. Gravid hormonerna tar över. Jag blir frustrerad. Besviken. Ledsen. Ja, jag gör fel. Måste glömt att anteckna den nya tiden eftersom barnmorskan sa en dag för att sedan säga nästa. Gravidhjärna. Fick ändå tiden för en och en halv månad sedan typ. Och jag är kaos med papper. Det är sån jag tyvärr är. Och jag hatar när människor ska älta någonting som inte går att förändra.
Vill bara personen ska komma över det, sluta vara så butthurt och gå vidare. Palla kommunicera och försöka förändra någonting när det inte går att spola tillbaka tiden. Vad ska man annars göra? Jag är ingen time travelor. Det är imorgon, inte om en månad. Ouf, vad jag stör mig. Ja, jag är inte världens mest organiserade människa. Jag tänker på så mycket att jag glömmer. Tänker fel ibland. Men jag tänker inte lyssna och ta någonting som inte går att göra någonting åt. Ja, jag blir som ett barn och ”håller för öronen” för jag orkar inte lyssna.
Jag är medveten om mina brister. Det räcker bara med att höra det en gång, inte 50. Då stänger jag av. Och blir frustrerad när jag inte får lugn mitt i kaoset jag hör, känner och upplever. Adhdkrock. Han vill älta det och jag vill bara sopa det under mattan. Det som skulle bli en riktig spännande dag sluta upp med bajenödighet. Hahaha, kan bara skratta åt hur jobbig jag är. Nu kom Shiwan in och frågade ”Vilken tid var det imorgon?” Och började dö av skratt.
Nu kollade jag anteckningar i mobilen. Jag antecknade 24 februari.. 08 Mars 14:50. Hoppla 24 februari var för några dagar sedan. Jag antecknade min tandläkarbesök för borttag av plack Tandläkarbesöket tackade jag nej till iallafall och meddelade för jag trodde jag hade samma tid som på ultraljud. Kände mig duktig och allt. HAHAHA och jag hade inte antecknat alls tydligen ultraljudet. Eller så har någon spöke raderat. Eller så tänkte jag så hårt att jag gjorde det att jag inte antecknade. Men det är imorgon halv elva. Onsdag. 09 Mars 2016.
Så det var ändå ”ödet” jag antecknade tandläkarbesöket och fick för mig det var ultraljudet så vi gick till östra idag och fick bekräftat att det är imorgon. För jag var nästan säker på att det var 10 mars. Men det var nionde kl 10 i mars. Adhd hjärna + gravid hjärna ❤️
Hajdå
