Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån där mamma. Mamman till en liten bebis i en kuvös med slangar. Det här händer andra. Det händer ju inte en själv. Jag ville alltid slita ut mitt hjärta när jag såg såna här bilder på internet. Mitt hjärta blödde för andra föräldrar. De var så starka som orkade. Jag ville inte ens föreställa mig smärtan de gick igenom. Fick panikångest attack varenda gång jag ens försökte föreställa mig deras verklighet genom en bild som sa mer än tusen ord. Ens liv är helt vanligt ena dagen. Skrev ett blogginlägg några timmar tidigare tror jag om hur jag skämde ut Shiwan i affären. Några timmar senare sätter mina förlossningsvärkar igång.
Flera månader för tidigt. Det var som att jag försökte övertyga mig själv att det var på låtsas. Det hände inte. Jag inbillade mig. Men smärtan blev för verklig. Det här var verkligt. Jag var så rädd på sjukhuset. Så rädd. Jag hade så ont. Men det gjorde så ont på ett onaturligt sätt. Jag bara skrek och grät att jag hade så ont bara för att föda ut ett barn som inte skulle överleva. De försökte informera mig genom lustgasen som tog mig till en annan värld långt bortom denna att prematur barn är starkare än vad man tror. Och när jag fick henne i mina armar efter att ha vaknat kände jag mig så tacksam.
Jag har varit hög på morfin på sjukhuset på dropp. De tog den ifrån mig igår. Och helt plötsligt hade jag svårare att somna. Låg vaken länge och bara tänkte på henne. Shiwan kunde inte heller sova. Han kom tillbaka och vi gick upp till avdelningen. Aaliyah solade solarium i sin kuvös med sina små, ninja turtle solglasögon. Vi visade att vi var där med att röra henne försiktigt. Träffade en amerikansk sköterska. Det märktes på hennes dialekt att hon var amerikansk. Det kändes skönt att prata med en amerikansk. ”She is so strong and her weight is really good for being so small! Prematur girls do a lot better than prematur boys! She is strong little girl. Don’t worry.” Kände mig så mycket lugnare.
Höll på att SVIMMA idag på morgonen när jag gick upp till henne. Jag var inte påverkad utav morfin och allt blev så verkligt. Fick panikångest av att se henne i kuvösen. Fick sätta mig ner i fåtöljen och när de la henne över mig grät hon först som en liten hund valp. Nu kan man höra henne gråta för dem tog bort en slang. Men när jag höll hennes lilla hand lugnade hon sig. Hon visade sin styrka igen med att klämma min hand hårt. Min lilla krigare. Jag matade henne min bröstmjölk genom en liten spruta. Pumpade mer mjölk sen och fan vad mina bröst blivit stora och fyllts med mjölk. Mamma, Adriano och Shiwan hälsade på och fick säga hej till henne. Adriano sa hur mycket han älska henne genom kuvösen. Blev utskriven sen. Grät floder när jag kom hem för jag hållt så mycket tårar inom mig. Kollade video och bilder på henne och bröt ihop. Shiwan lämnade mjölk till sjukhuset igen och hälsade på henne. Vi ska dit senare igen. Han visade bilder när han kom hem. Aaliyah solade solarium igen så sött och divigt. Hon är sin mammas dotter haha. Visar sen.
