Hej! Älskar verkligen din blogg och det du skriver om! Tycker du verkar som en riktigt klok och smart kvinna! Kan du inte dela med dig lite om dina tankar kring hur du handskar med saker du gjort som du typ haft ångest över?
Tack så mycket! Ångest är så jobbigt. Det hemsöker en. Det börjar alltid med ett undermedvetet tänkande där man gör allt i sin makt för att förtränga allt som man egentligen går runt och bär på. Man bär på misstag och trauma från ens förflutna och förnekar att allt man har upplevt har format en som person. Vi blir våra erfarenheter. Allt vi har sett, hört och känt har satt sina spår i oss. Vi förändras och därför får vi ångest över skit vi har gjort. Vi ser tillbaka på mörkare tider där man varit så fucked up och vilsen som person att tankarna straffar en än idag.
Jag har ett kärleksfullt, tryggt och lyckligt liv, mina älskade mår bra och jag uppskattar det från botten av mitt hjärta. Men det är alltid ett tungt och grått moln över mitt huvud. Även om solen skiner och allt är bra lyckas det flera gånger om dagen komma en kall vind som slår omkull mig, känslorna inuti bildar åska över mig och ångesten blixtrar i mina tankar. Panikångesten och adhdn kommer i fullfart mot varandra, krockar och förstör hela min värld. Och jag tror inte att det bara är därför jag bara fucking tappar kontrollen. Det har så mycket att göra med mitt förflutna liv som hemsöker mig undermedvetet för skit jag utsatt mig själv och andra när jag varit påverkad. Jag har gjort bort mig inför så många människor för att jag var så trasig förr att jag behövde ta skit för att stänga av mina tankar och känslor. Då agerade jag helt fucked up.
Idag kan jag inte längre rymma som jag förr kunde göra. Och även om panikångesten följt med mig så länge jag kan minnas och livet blivit stabilare och lyckligare så har jag så mycket ångest bland mina tankar och så mycket ilska, skam och sorg bland mina känslor som är för starka för att ge sig av. Jag är så komplicerad som människa att jag har svårt att förstå mig på mig själv. Även om det kryper under huden på mig dagligen så har jag bara fått acceptera att det är såhär jag är och fungerar. Jag blir stressad och orolig. Mina känslor och tankar är så mäktiga att jag kan få mitt hjärta att slå i otakt med hjärtklappningar. Och jag kämpar varenda dag för att överleva min skadade panikångest och övervinna min flippade adhd. För att jag MÅSTE. För det finns ingen annan utväg.
Vi alla gör misstag. Vi utsätter oss själva och andra för knas. Vi ångrar oss. Vi ältar skit. Vi psykar oss själva med mer ångest och fastnar i psykoser. Jobbiga tankar retar upp ens psyke och jag vet hur det känns när frågetecken snurrar runt en om varför man gjorde så eller sa så. Ångest för tidigare misstag sitter djupt inom oss alla för att ingen utav oss är felfri. Vi männislor är hälften goda och hälften onda.
We fuck up. För att mildra ångesten för skit man ha gjort får man bara se till att försöka varenda dag att bli en bättre människa. För hur mycket vi människor än önskar att vi hade en fjärrkontroll som kunde spola tillbaka tiden så har vi den inte. Vi kan inte förändra eller ta tillbaka händelser och ord. Jag kan inte gå tillbaka flera år i tiden då jag drack för mycket alkohol och tog för mycket droger och förändra vem jag var. Det är mitt förflutna och idag har jag inte tillträde dit för allt är sagt, gjort och förbipasserat.
Det enda man kan göra för att sluta älta saker man gjort som man inte kan förändra är att acceptera din historia. Acceptera personen du en gång i tiden var. Förlåt dig själv. Och bestäm dig för att sluta se bakåt för det har blivit gammalt nu. Om du känner i ditt hjärta att du gjort bort dig är ingen ursäkt däremot för gammal. Om du har ångest för saker du gjort så är det aldrig försent att be om ursäkt. Antingen till någon annan eller till dig själv. Du kan gottgöra dig själv genom att göra bättre ifrån dig. Gör mer gott framöver än ont. Så ska du se hur så mycket ångest släpps. Du kanske inte kan förändra det förflutna, men du kan förändra din framtid med att istället bli den bästa personen du kan vara. Misstag är ett tecken på att man har levt. Vi måste ta risker i livet och även om vi skadar oss och bär med oss ärr så är det ett tecken på att vi krigar vidare. Vi kan inte förändra personerna vi var, men vi kan förbättra oss och sakta men säkert växa intill personerna vi är menade att bli.
