Fan. Jag och Adriano hade en så bra morgon. Han var glad när han vaknade, sa att han hade sovit gott och vi lekte massor. Jag kände mig lycklig och trodde att det skulle bli en fin dag idag. Och sedan ringde min mobil. Det var Aaliyahs läkare. Han sa att hon varit tröttare än vanligt och att hennes värden varit låga. ”Det verkar som att hon har åkt på en infektion. Hon får antibiotika nu. Jag kan inte lova att det inte är farligt. Men infektioner är ju vanliga hos dessa små.” Just de där orden ”Jag kan inte lova att det inte är farligt” vände min mage upp och ner. Mitt leende försvann och när jag ringde upp min mamma började tårarna att rinna.
Som tur är har jag fått bra kontakt med en annan mamma som också födde i v 25. Vi pratar varenda dag om allt mellan himmel och jord. Hennes son Leon är idag snart ett år. Ni som följt med länge vet att jag hade tänkt att döpa mitt barn till Leon om det blev en kille. Han hade ju många infektioner också. Så det känns så skönt att hans mamma Sofie vet precis vad jag går igenom. Hennes förstfödda är lika trotsig som Adriano med. Helt sjukt hur mycket vi har gemensamt. Våra första graviditeter var helt vanliga. Och sedan födde vi för tidigt efter att haft kopparspiral som preventiv medel. Blir typ rädd att det var pga kopparspiralen som moderkakan förändrades.
Men det känns i alla fall som ett ljus i mörkret att ha någon som vet exakt hur jag känner och går igenom. Hon är också lejon så därför tror jag också att vi klickar extra bra. Och hennes söta kille mår bra idag och det ger mig hopp. Så synd bara att de inte bor i Göteborg. Shiwan åkte iallafall till sjukhuset och fick läkarna att undersöka henne. Infektionen verkar enligt dem komma från halsen. Men igår pratade de om att byta sond som hon får bröstmjölk ifrån för att den hade blivit gul och inte bytts på ett tag. Min tjejkompis säger att hennes lilla kille också fick en infektion pga det. Så det kan vara därför.
Jag hatar bara att se henne slö. Det gör så ont. Shiwan åkte dit så jag kommer åka efter att han kommit hem. Men det kommer göra så ont att se henne så trött och slö. Det kommer kännas extra oroligt när skärmen piper när hon inte är så pigg som hon brukar att vara. Fan. Det tar flera veckor för en infektion att gå bort med så hon kommer vara trött ett tag igen . Adriano blev jätte jobbig, men så blev jag så slut att jag började gråta och förklarade att han måste vara snäll för Aaliyah är sjuk. Han gav mig en jätte hård kram och sa ”Förlåt mamma. Jag ska vara snäll.” Jag frågade honom ”Adriano, vad ska jag göra?” Så frågade han mig så sött ”Ska du till sjukhuset? Jaaa eller neej?” Åh han har blivit så stor och fin. Tack och lov att jag har honom.
Vi gick ut med hundarna nyss. Inte världens enklaste att göra att hålla tillbaka två, stora och starka hundar samtidigt som jag håller Adriano i handen. Men han var så duktig. Han har blivit så stor. Och han är så artig och kärleksfull när han är på bra humör. Det hade varit så svårt om han inte fanns för att få mig att tänka på annat. Jag har så mycket ångest och tusen anledningar att gråta, men han gör mig tusen gånger starkare med sin kärlek. Jag kommer må så dåligt på sjukhuset för det värsta som finns i hela världen är att se sina barn må dåligt. Fan asså. Måste sätta på min starkaste fasad när jag är där. Hoppas den här infektionen försvinner snabbare än den första. Det kommer göra så ont att inte se henne orka möta min blick som hon brukar.
