Ingen bra start på sjukhuset idag.Mötte upp psykologen kl ett och berättade om hur förflyttningen från neonatal till kirurg avdelningen påverkat oss. Det har varit mer fritt, men även mindre bekvämt. Jag har inte kunnat sitta så skönt med Aaliyah över mig samt som hon behövt mer syrgas. Hon har haft 27 i syrgas varenda dag där. Så jag berättade att även om vi tagit ett steg fram så känns det ändå som vi tagit ett steg bakåt. Jag gnällde hos psykologen om hur jag känt separations ångest från neonatal. Att det kändes svårt att gå från att vara på ett ställe varenda dag sedan Maj, komma in i dagliga rutiner bara för att sedan förflyttas och börja om. Babblade mest på om förändringen och psykologen kom med råd om hur man kan underlätta det för oss där. Ingen diva. Men det går inte att sitta i en så obekväm fåtölj i flera timmar varenda dag fram till September. Jag och Shiwan skulle ha möte med kirurgen halv två som skulle förklara mer om Aaliyahs ljumske bråck. När kirurgerna ska ta ut Aaliyahs stomipåse den 30 augusti ska de även operera bort ljumske bråck. Shiwan ringde när jag var hos psykologen och sa ”Kom om tjugo minuter. Du kan vara där tjugo minuter till.” Tänkte mest på att han menade att han skulle börja mötet med kirurgen utan mig för klockan var halv. Men jag skyndade mig ändå iväg dit.
Väl framme vid Aaliyahs rum ser jag hur tjugo läkare står omringade henne. Jag tittade på Shiwan med panik i mina ögon och när jag mötte hans oroliga blick började jag att gråta. Kirurgen berättade att Aaliyah fått två rätt så kritiska tillbud. Hennes hjärtfrekvens hade sjunkit hela vägen ner till 40. Hon hade blivit blå, de fick göra hjärt och lung räddning och det var därför Shiwan bad mig komma om tjugo minuter. De fick stimulera igång hennes andning två gånger och hålla en syrgas mask över hennes näsa och mun. Jag fick panik över hur många läkare det var runt omkring henne och kunde inte hålla mig för gråt. Rusade fram till Aaliyah, tog tag i hennes hand och sa ”Mamma är här”. Pussade hennes små händer och fötter för att påminna henne om att kämpa för att jag älskar henne så. Kirurgerna tror att Aaliyahs tillbud berodde på att ögonläkaren varit och undersökt henne igen. Men det kändes läskigt när kirurgerna sa att Aaliyah skrämde ihjäl även dem.
Neonatal personalen var där, många kirurger och sköterskor. Aaliyah fick rullas tillbaka till neonatal avdelningen. Jag kände mig typ skyldig. För jag satt och gnällde hos psykologen om att det kändes bättre på neonatal. Att det var bekvämare för mig där. Och helt plötsligt kommer jag till kirurg avdelningen efter helt livrädd när jag ser Aaliyahs kritiska tillstånd. Nu är vi tillbaka på neonatal. Nu måste hon återhämta sig innan vi förflyttas tillbaka. Det känns typ som varenda gång vi tar ett stort steg framåt blir det ett stort steg bakåt. Jag tog ut Aaliyah när vi kom tillbaka och lät henne ligga över mig. Tillbaka i den sköna fåtöljen. Men jag var för rädd för att somna. Sitter igen på exakt samma plats jag satt på när Aaliyah föddes i v 25. Och idag fick jag tillbaka exakt samma känslor. Rädsla varenda gång maskinen pep. Fick tillbaka känslan av att vilja slå sönder maskinen med en basebollträ för att den skulle hålla käften samtidigt som jag stirrade ut i intet med världens tommaste blick. Det var som att resa tillbaka i tiden till början.
Hon var så trött och slö över mig så jag vågade inte somna. Men sötnosen låg så skönt över mig att maskinen pep även till för hon inte behövde så mycket syrgas för hon syrsatte sig så bra. Började slappna av mer till slut. La tillbaka henne en stund för att jag var så hungrig och behövde äta. Och när jag kom tillbaka var min älskade Aaliyah pigg. Hon smaskade på nappen så sött och när jag tog ut henne igen gungade hon med huvudet upp och ner som hon diggade till musik. Hon sträckte huvudet så högt och tittade upp på mig så gulligt med hennes stora ögon. Lilla, starka, creature. Sköterskan ba ”Wooow!! Mitt hjärta smälte när Aaliyah diggade med huvudet och tittade upp på mig så.
När det går dåligt är det som mitt hjärta krossas i tusen delar. Men när det väl går bra kan jag bokstavligen känna hur mitt hjärta smälter utav lycka och kärlek. Utan smärtan hade vi aldrig uppskattat lyckan. Mammas starka fighter. Mamma dör för dig. Aaliyah gick in i v 36 igår. Vi vart på sjukhuset med henne i 11 veckor nu. Älsklingen väger snart tre kg. Hon vägde 2950 g sist hon vägdes. Så snart är lilla älsklingen inte så liten längre. Märkte idag när hon diggade med huvudet och tittade upp mig hur mycket grönare hennes ögon blivit. Min älskade dotter har mitt hjärta runt lilfingret.
