Såhär är det. En fråga som är killrelaterad.. Såklart. Så, jag som hade världens högsta och starkaste murar – som ingen kunde komma igenom – träffade en kille som sakta men säkert bröt ner dessa murar. Väldigt sakta, men också väldigt säkert.
Vi blev tillsammans. Han var döds-kär. Enligt honom och enligt hans vänner, så var jag den person som hade ändrat på hela honom. En kille som aldrig visade känslor och som aldrig hade vart kär, visade helt plötsligt upp mig och bilder på mig till sina kompisar som kvinnan i hans liv. Som kvinnan som han ville gifta sig med. Som visade upp mig till hans mamma. För honom och hans kompisar var det många gånger ett frågetecken till hur jag också hade blivit så kär i den här killen. De höjde mig så mkt över honom men jag resonerade inte så. Jag bara älskade honom djupt. Gjorde allt för honom. Och hade hans rygg i allt. Och han sa, att han aldrig hade kunna settle down med någon annan än med mig. Jag var hans allt, hans back bone. Han var så rädd i början av förhållande för att jag var den ”starka” och han kände sig sä svag inför mig. Han sa jag är så rädd för att bli lämnad ”left alone in the ocean” och jag lovade att det aldrig skulle hända. det var dock vad som hände mig mot slutet.
Såklart hade vi våra problem, men ingenting som inte gick att lösa. Vi var ett grymt team. Jag hade mina trust issues och jag minns att han en gång sa: ”dina instinkter är fett starka”. Mot slutet av vårt förhållande mådde jag så dåligt för jag lände någonstans i mitt hjärta att det hade blivit ombytta roller. Så som han DOG för mig, så dog jag för honom sen. Efter att han hade brutit ner mina murar. Men mot slutet märkte jag också att det inte var ömsesidigt. Han var inte där som innan. Hans närvaro fyllde upp hela mig, jag kände att någonting var fel. Jag är en tjej med insikt i ganska mycket. Ser jag och känner jag att något är fel, så är det så. Ingenting jag själv hittar på i mitt huvud. Och jag mådde så äckligt dåligt mot slutet. Så jag bad till Gud. Att om han är bra för mig, så låt han vara kvar. Är han dålig för mig, så låt honom gå.
Han kickade. För ett par månader sen. Utan någon förklaring. Att han inte ville mer och att jag kommer förstå med tiden. Lite senare fick jag en förklaring igen. Om att han har valt en väg som han behöver vara ensam i. ”A path that I need to be alone in”. Att jag förtjänade bättre. Att han inte kunde ge mig det jag önskade. Men allt jag önskade var hans kärlek, inget mer. Det fanns inget mer jag ville än att vara i hans armar igen. Och han i mina. Jag mår okej idag. Jag måste hålla igång allt jag gör. Jag DOG. Den smärtan jag kände var så intensiv att jag kunde falla omkull av smärtan. Luften bara gick ur. Jag kände mig som skräp. Som smutset under hans sko. Och jag såg på medan han skrev med andra, la upp bilder som att allt va okej. Som att ingenting hade hänt. Jag fattade inte hur jag som inte lät någon komma inpå mig på Hjärtat hade hamnat här.
Som sagt, jag mår okej idag. Men jag undrar så mkt. Tror du Alexandra att han någonsin kommer ångra sig och komma krypandes tillbaka? Även om jag går vidare med mitt liv, så är jag rädd för att se honom hitta någon bättre. Att han känner sig okej och inte ångrar sig med att han lämnade någon som gjorde allt för honom, som han kallade sitt ljus i all mörker. Jag bara undrar om jag kommer se någon form av ånger.
Vad tror du?
Sluta aldrig med dina texter, du är helt underbar 
Hej sötnos. Ingen förtjänar att bli lämnad så utan en riktig förklaring. Men det är tyvärr så de flesta människor fungerar. Det börjar så bra, man klickar och sakta men säkert börjar man att släppa in varandra. Men det farliga med att släppa in någon är att ens murar sänks. Genom livet blir vi alla sårade på ett sätt eller flera. Vi förändras utav smärta och blir ömtåliga efter att ha älskat och förlorat. När någon fyller ens ögon med tårar ser man ur en annan syn. Man börjar att intala sig själv att man aldrig vill känna smärtan igen och börjar att blunda för kärleken. När det har gjort för ont börjar man sakta men säkert övertyga sig själv att ens psyke är starkare än hjärtat. Om psyket blir hårdare, blir även ens hjärta kallare. Att verka hjärtlös i världen som vi lever i är goals för många. För låtsas du som du inte har ett hjärta är det svårare för någon att krossa den.
Människor älskar idéen av någon som verkar ha vass taggtråd runt hjärtat. För det är en utmaning att försöka ta sig in och vinna över personens hjärta. Med höga skyddande murar följer beundrare som försöker att hoppa över. Det fula är att i början längtar man så efter att lära känna varandra. Men när man väl lär känna varandra mer, ju verkligare blir det. Och verkligheten brukar oftast inte nå förväntningen som fanns i fantasin. När man lär känna varandra på djupare plan så så är det svårare att hålla tillbaka sina riktiga känslor, rädslor och tankar. Så som du beskriver att du hade trust issues kan jag tänka mig att själva romansen blev för verklig för honom att hantera. Du visade honom hur osäker du kände dig och hur säker du var på dina instinkter. Och han höll med om att din instinkt hade rätt, för han började inse att det kändes fel.
Vissa människor faller VÄLDIGT LÄTT. Dessa människor får väldigt höga förväntningar. När det går bra så är det bäst och kärleken har aldrig varit skönare. Men när det går sämre så är det sämst och kärleken har aldrig varit svårare. Han kan ha dragit sig undan för att han märkt att gräset sett grönare ut på andra sidan. Men han kan även ha dragit sig undan just för att du verkade för bra för honom. Det flesta killar har svårt för godhjärtade tjejer som gör allt för dem. För det ger dessa killar känslan av att de har tjejen runt lilfingret och plötsligt känns inte kärleken lika spännande. Helt plötsligt börjar dessa killar ta dessa tjejer för givet. De får en psykos typ utav att de får för mycket kärlek för att kunna ge tillbaka kärlek. Sen har du skrivit att alla höjde dig till skyarna över honom. Det kan ha gett honom känslan av att han inte var tillräckligt bra för dig. Att du var out of his leauge. Och det kanske blev uttjatat för honom att höra ofta att du var för bra för honom så istället började han att bete sig sämre. Av det du skriver låter det som han var för rädd för att bli lämnad. Han kanske inte ville vänta in dagen tills du lämnade honom.
Och därför valde han att lämna dig hängandes istället för att vara med om dagen då du skulle se vem han verkligen var och börja hata honom för hur han sårat dig. Han kanske egentligen var den otrogna typen som faller lätt men tröttnar snabbt. Han kanske hade svårt att hålla sig till en och valde att släppa dig innan du fick veta att han svek dig. Och sedan kanske han var SÅ rädd att bli sårad att han själv satte upp murar när du sänkt dina. För han ville inte att du skulle se hans mörka sidor. Det finns tusen olika förklaringar. Men att han säger att han behöver gå sin egna väg tyder på att han ville vara utan dig. Han kanske tog för mycket vatten över huvudet och kom sedan på omoget hur han drunknade utav känslan av ett förhållande. Killar mognar långsammare än tjejer. Att stadga sig är skrämmande för det flesta killar. Och majoriteten utav unga killar fuckar alltid upp chansen så fort de väl får en bra tjej.
De tappar det. Velar. Gör bort sig. Sårar tjejen. Och sedan ångrar majoriteten utav killar sig. Det är som de måste lida. För killar är de största, smyg-romantikerna som finns. De spelar hårda på utsidan, men är mjuka som jello inuti. De älskar känslan av att vara förälskad i en tjej de inte kan få. Så det är som en skriven regel i Guy code att vinna över en tjej, få henne att falla, fucka upp det och sedan ångra sig som en liten bitch. Sömnlösa nätter med the Weeknd i högtalaren, solo med sin hand, en saltig servette och saltiga tårar. Hahaha och när tjejen verkar ha gått vidare och verkar lycklig har hon aldrig någonsin varit vackrare eller mer åtråvärd. Då börjar det krampa i hjärtat och fulgråten tar sin början för att utmaningen att vinna tillbaka henne verkar omöjlig.
Helt plötsligt går det ett tag. Tjejen börjar tänka på honom mindre. Och när han äntligen är ur hennes huvud dyker hans namn upp på skärmen med lajviga, kärleksfulla, ord som han vore Shakespeare och sånt. Helt plötsligt försöker killen vinna tillbaka tjejen som att kärleken vore lika stark som Romeo och Juliette. Han går in för det också med kärleksförklaringarna som om han verkligen hade på sig trikå byxor från 1700 talet och det vore romantikens tid. Hahaha det är psykos. Jag kan garantera dig att han kommer att ångra sig när han inser att du verkar ha slutat bry dig helt om honom. Han kommer att ÅNGRA sig, men känslan av att han kommer krypandes tillbaka kommer inte att vara lika skön för du kommer vara över honom. Vänta inte på honom. Så fort du slutar tänka på honom och går vidare så kommer han att komma tillbaka. #GUYCODE
