Idag gick tiden så långsamt på sjukhuset. Får skuldkänslor att jag inte orkade sitta still. Det enda jag kunde göra var att titta på henne. Och så vacker och söt som hon är så är det långt ifrån tröttsamt. Men att sitta på en hård datorstol intill med typ puckel och inte kunna komma åt henne hur mycket jag vill; känns jobbigt. Kan inte byta blöja på henne heller för att hon kissar i kateter. 

Känns som en evighet sedan som jag höll henne. Gått sex dagar. Rengörde hennes svullna ögon och satte på Aaliyah hennes läppsyl. Rörde hennes tår och hon vinkade med dem. Annars ligger hon så still och sover så djupt. Så det är bara hennes små tår som reagerar. Hon är säkert lika kittlig vid fötterna som mig. Hennes mage ser mycket bättre ut efter operationen. Hon är inte alls lika svullen där längre. Det läker fint. 

Blev orolig för jag misstänkte nästan infektion för efter en operation stiger crp värdet. Vilket är vanligt. Men jag blev ändå orolig att en infektionen kanske kunde vara på väg eftersom att den låg på 29. Men idag låg den nere på nio så enligt skötarna är det inte ett tecken på infektion. Tack och lov.

  Ihh ni ser hennes fina fylliga läppar och bedårande gamling dubbelhaka. Och hur hon rör sina små tår när jag rör dem. Idag hade hon 35 i syrgas på respiratorn när jag var där. Så det har sänkt mycket. Hennes puls var högre idag med. Den har varit låg pga medicinerna, men idag var den högre när jag var där. Sjöng för min lilla älskling med. Nu är jag hemma med Adriano. Mamma har åkt hem och vi chillar i soffan. Känner mig så rastlös idag. Helt grått ute och regnigt. Men det är en fin dag för man kan säga att Aaliyah inte längre är prematur. Idag räknas hon som en stor, fullgången bebis. Åh, önskar hon var här hemma med oss nu. Hoppas verkligen hon piggnar till snart. Får abstinens nu över att hålla henne över mig.