Den här unga damen Aaliyah är fortfarande vaken. Fast Adriano åkte för en spontan övernattning till mormor vid sju, så det är inte så stressigt med att hon ska vara tyst. Det är fan det stressigaste med barn. Hur det typ brinner i hjärtat utav panik när ena barnet äntligen somnat och den andra typ krigar för full hals att väcka den andra med gråt. Nu sitter jag intill spjälsängen i mörkret och typ håller andan för att hon ska sova. Börjar bli seeent. Hatar hur man tvångskollar på klockan också varenda minut. 

Igår fick vi svar från sjukhuset. Det visade sig på röntgen att Aaliyah hade tunna synnerver vilket påverkar hennes syn. Vi vet inte om den är lindrig eller svår och lär ta flera månader innan vi får svar. Enda vi får göra är att be ihjäl oss för att inte bägge synnerver är skadade för det medför blindhet. Vi kommer få gå hos synverksamheten. Har tid i slutet på januari. De ska utreda hennes ögon typ så gott det kan och försöka även rehabilitera på bästa sätt med ljus och färg. Vi kommer få samtal om hur hennes synnedsättning kommer påverka vardagen. Men det kommer ta månader att veta. Får bara hoppas på det bästa. Hennes hjärna såg i alla fall fin ut! Inga skador där. Så det kändes ändå skönt att höra.

Jag tappar aldrig hoppet i alla fall. Hon lyser upp som en sol när jag är nära och måste fan se mig.. För hon reagerar, ler så STORT och skrattar ihjäl sig när jag pratar med henne och drar henne närmare intill mig. Hon måste få se världen. Hon får inte gå utan alla vackra solnedgångar. Havet. Och alla stjärnor. Hon måste få se genom sina stora, vackra bruna ögon. Se hur liten hon var när hon föddes och läsa om hur stark hon varit sedan födseln. Min krigarprinsessa. Jag ber för dig. Trots allt du gått igenom och fortfarande gör är du såååå lycklig! Du skrattar dig genom all orättvisa. Må du alltid vara såhär lycklig och stark. Jag beundrar dig. Du har mitt hjärta. Om jag ändå bara kunde ge dig mina ögon. Fast jag ser också jätte dåligt.. får bara hoppas Gud höra våra böner och helar dina vackra ögon.