Omg den här söta bilden på min tjocka bulle och bestie. Gimme A Oh My Gosh. Titta vilken medveten liten tjockis och hans söta gamling dubbelhaka. Hur han posar med sina små skinnpinnar till ben och sticker ut lilfoten. Dör för hans söthet. Men han har magknip idag, och Aaliyah ha varit dramaqueen. Flippat ihjäl för hon inte fått dra i sladdar, välta omkull fläkten och stå i fönstret. Det är nuuu det börjar. Good girl gone bad. Yay. Hennes diviga skrik skär verkligen i öronen. Och så slänger hon sig som en krabba på anabola när hon inte får sin vilja igenom. Hon stod själv i några sekunder utan stöd framifrån och såg ut och tänka på om hon skulle steget själv mot pappa. Längtar så mycket tills hon kan gå, men sen när hon kommer kunna gå, kommer det låta såhär NOoooo stanna. Kommer få springa efter henne 24/7. Fullt ös.

Förutom att Aaliyah och Jamie varit dreamteam på att jävlas har Junior försökt sätta på Gucci varenda sekund. Forteza kom hit, gjorde mig sällskap, hjälpte mig cockblocka hundarna och ba ”Woah psycho” när jag hotade Junior med hammaren. Hon dog av skratt för jag lät som en psykopat som sneat ihjäl på hans juckande och så kom jag där med en rosa, stor, uppblåsbar, plasthammare. Daska honom med den och ba ”Nej sluuuuta”. Boingboingboing. Junior brydde sig inte ett skit. Sliskleendet, kisande ögon och Tunnelseende på hennes punani. Men det var kul att ha Forteza här. Snackade djupt, skrattade och chillade. Skönt med tjejer som det inte är ansträngande att vara med. Gillar henne.

Gick på en längre promenad med Gucci och fick ett sug att lägga mig på en japansk gunga. Gucci kollade på mig som jag vore dum i huvudet och var skitskeptisk. Men till slut fick jag med henne upp. Bar henne. Hon stod som hon vore uppstoppad typ men så hörde hon min musik. Blev mer chill och satte sin gråhåriga röv på mitt knä.

Jag är en fri själ, men samtidigt fängslad. Jag låter mina tankar ta över mycket och gör inte alltid det jag vill. Småsaker som jag vill göra, som att ta mig till en speciell plats, kan kännas så stora och jobbiga för mig. Har fobi fan för människor egentligen. Är skitnervös och överanalyserar allt, men har värsta starka fasaden om att jag inte bryr mig ett skit. Men det jag gillar med att åldras är hur tryggare man blir i sig själv. Man slutar bry sig lika mycket hur andra uppfattar en och det man gör. Jag tycker det är skitjobbigt med ögonkontakt med främlingar. Men idag utmana jag mig att bara titta på andra och shit vad människor log åt mig. Min existens spred sån glädje idag bland främlingar. Det var sjukt. Det var som jag inte alls bodde i landet awkward. Ingen stel vibe whatsoever. Alla verkade typ höga. Skön stämning i luften.

Det är så skönt att bara känna att man mår bra. Jag handskes alltid med så mycket stress, oro och ångest dagligen. Så van vid mina hjärtklappningar, överväldigande känslor och inre demoner att det är världens skönaste befrielse att bara känna mig lugn, lycklig och normal. För jag vet att stormen snart återuppstår i mig. Så jag njuter verkligen utav varenda minut som själen tar över, hjärtat chillar och hjärnan sover. Jag är lycklig. Jag älskar mina barn. Jag är tacksam för mitt liv. Jag vet att jag är en bra människa, bra vän, bra fru, bra mamma, bra dotter, bra syster osv men mörkret i mig dödar mig ibland och jag påverkas så mycket utav andras energier, det sjukt. Jag känner på mig andras vibbar och kan dras med ner i det så mycket. Räcker bara med en negativ ton så är jag typ nere på botten.
Jag har fattat också att med åldern slutar man dela med sig så mycket. Delar inte med mig utav ALLT ALLT ALLT på samma sätt som förr. Jag är fortfarande öppen, men mer stängd gällande mycket i privatlivet. Skriver typ inte längre om varenda gång som Shiwan och jag bråkar. Men det är också jobbigt, för jag håller mer inom mig. Jag hatar typ hur man stör sig på varandra i stunder och sänker varandra. Men det skönt att få ur det. Vi snackar mycket relationsproblem här. Jag ger er råd men får möta mycket själv. Det känns som han ofta får mig känna mig dum framför andra. Men är så kärleksfull när det bara är vi. Typ han har en sån ton ibland mot mig, som får mig bara känna mig helt patetisk och jag blir ledsen. Jag är känslig egentligen. Och min stolthet är kaos. Jag haaaaatar att känna mig förödmjukad. Och jag hatar att visa mig svag. Känner mig så genomskinlig också för hela min utstrålning bara skriker hur jag tar åt mig och blir nere. Älskar ju att göra andra lyckliga så hatar att visa mig ledsen. Men det kanske är min ångest som bara psykar sönder mig att uppfatta tusen gånger intensivare och jobbigare än vad det egentligen är. Jag vet inte. Jag känner allt så starkt. Tänker sönder precis allt. Så hade inte förvånat mig. Därför är det så skönt när allt känns bra. När det är pussar, kramar, skratt, kärlek, skön stämning i luften. Bästa som finns.

Såhär mycket choklad kom Adriano hem med. Beri vann tre stjärnvinster. Äpplet faller inte långt från trädet. Lika tung på spel som sin bror. Dodo fick en bra dag också och var inte El Diablo <3