Alltså det här med dagböcker. Det är ju lite känsligt. 

Jag har idag storstädat alla ungarnas rum och hittat två dagböcker samt några känslosamt skrivna brev… Det går ju inte att låta bli att kika! När blir det tabu att läsa??? Hur gamla ska barnen vara när man ska låta deras grejer vara ifred??? (Aldrig tycker jag, men min dagbok fick man absolut INTE läsa!)

Helt seriöst, vad tycker ni? Får man läsa sina barns dagböcker? Och om, när bör man sluta? Än så länge är det ju bara lite gulliga grejer som står liksom och jag kommer inte berätta för dem att jag läst… men jag vet ju oxå att en av dem skulle bli galen om hen visste att jag läst, moahaha! Man känner sig lite taskig men samtidigt vill jag ju veta vad som försigår i deras huvuden…

Svårt är det! Som förälder vill man ju veta, kunna stötta och hjälpa på traven, stilla sin egen ev oro men som tonåring skulle man ju flippa fullständigt om ens päron läste ens hormonstinna texter, flumtankar och en och annan rikshemlis! 

Snacka om en elefant på en spindeltråd!