Augusti 2011

Vi hade umgåtts mer och mer intensivt dom senaste veckorna, på ett plan som absolut inte kändes mer eller annat än vänskapligt. Vi hade ridit lite tillsammans, jag hade hjälpt henne med några ärenden.

Vi satt utanför mitt hus och pratade. Hon höll på med diverse förberedelse för att flytta hem till Göteborg igen. Hon hade “en plan” sa hon, och att vi kom att diskutera den var att jag råkade höra att en av hennes vänner , Elina, “inte samtyckte till planen” som speciellt snygg, eller bra – för nån.

– Vad är det för plan hon pratade om? flinade jag
– Jo, men den här killen va, Markus. Han har en tjej, Fredrika, men han är absolut inte kär i henne och dessutom är hon sjukt ful. Jag får honom släppa henne direkt, han är så sjukt kåt på mig hela tiden! Han har en djävla massa stålar, eller massa och massa, men han har eget företag och tjänar sjukt bra. Min plan är att få Markus ta mig i stället för Fredrika, och sen kan han köpa en hästtransport åt mig. Han har en lyxig båt och massa sånt dessutom! Jag kan nog få honom sälja båten och få till och med en hästbuss, eller, så får jag väl ha en kille med båt.

Hon lät onekligen entusiastisk när hon berättade om sin plan, och uppenbart hade dom skrivit till varandra på Facebook sedan en längre tid tillbaka, sedan något bröllop 30e Juli 2011 där dom hade strulat lite på fyllan.

Jag minns inte exakt, och det är egentligen inte viktigt, jag vet jag sett ett foto av henne i ljusblå klänning, ståendes på en trappa tillsammans med några vänner. Hur som helst –  Markus hade velat hälsa på hos henne vid nån resa till Stockholm, “istället för hotell”, och på den vägen var det.

– Well, jag har inget att säga, mer än sure – jag supportar din plan, typ… Go for it!
– Min kompis tyckte precis tvärtom...
– Ja jo, det är väl säkert en mer oortodox uppfattning jag har, förutom standard i musikindustrin. Folk skulle dö om dom visste vilka som fått suga eller ligga sig till sin “Första Chans”. En del är väl något mer förtegna om det, och vissa pratar om det som ett skämt 20 år senare, om än ett “internt skämt” – turnebuss-snack. Haha, jag jag själv mer eller mindre sålt ut mig till en skata för ett reklammusikjobb för ett par år sen, så vaffan?

Om jag hade haft någonting att anmärka på i det hela skulle det möjligen varit att Fredrika, och hennes Markus, uppenbarligen var nära vänner med Katjas bästa väninnor Meja och Linnéa. Tydligen var Markus även arbetskamrat med Linnéas kille, men jag var lite osäker. Det var flyktiga förklaringar och bilder på Facebook, och kändes allmänt rörigt. Nånstans i det såg jag hur som helst en tenderande schism, men visst – absolut. Jag hade ingen som helst insikt i dom olika vän och relationsbanden till höger och vänster, och egentligen angick det mig inte, så jag lät det bero. Vad jag föga anade då var hur det skulle utvecklas, hur länge deras ”prassel” skulle hålla på, hur mycket lögner det skulle innebära, och hur det skulle komma att påverka mig, och kvinnan jag just uppmuntrat till för planen i fråga. [Se kommande inlägg]

– Kolla här, det här är hans brud! Faan va ful hon är!

Hon visade mig en bild på “Fredrika” på Facebook, och skrattade elakt men ganska roligt. Hon var onekligen bland det som inte riktigt kan kategoriseras som ”det snyggaste jag sett på länge”. Jag tror termen är “grisansikte”, och med en näsa stor som en knytnäve, kraftigt överviktig, och dessutom en förmåga att försöka göra den sällsynt oklädsamma “roliga-slash-sexiga-looken”.

– Ser ut som nåt faanskap har exploderat i hennes ansikte. Har du bilder från innan olyckan? garvade jag. Fast “Markus”, var faan inte snyggare han. Det rådde definitivt ett visst äktenskapstycke mellan Markus och Fredrika.

– Ok, dom råkade ut för olyckan tillsammans? skrattade jag.
– Seriöst? Hur i helvete ska du kunna ligga med det där? fortsatte jag med ett asgarv.
– Nä, han är ju faktiskt rätt ful han med, skrattade hon.
– Djävligt ful, men lite får man lida för att få en transport vettu, fortsatte hon på riktig göteborgska.
– Får vara en förbannat dyr transport, sa jag…
– Det ordnar jag vettu, jag vet vilken jag vill ha! svarade hon, på samma göteborgska.

Båda skrattade rätt rått åt hennes “plan”, jag skakade lite på huvudet. Jag tyckte spontant om henne. Hon var rolig, lättsam, social, charmig.