Helluuu babes! Det här med nät kärlek är nånting som de finns ganska mycket av, men det skulle kunna finnas sååååå mycket, mycket mer.
Något man kanske inte tänker på är att bland annat bloggare, tv kändisar och alla andra olika ansikten utåt oftast blir, bortsett från alla komplimanger och hyllningar, utsatta för väldigt mycket näthat. Något som sker automatiskt så fort man får ett större namn, men varför ska man behöva känna så? Är det bara nånting man ska stå ut med och acceptera för att man är en officiell person? Varför kan inte folk börja tänka på att vi är exakt lika mycket människa som alla andra istället? Ska vi behöva stå ut med skit för att andra inte har något bättre för sig än att klanka ner på någon annan?
Jag har blivit utsatt för olika slags ”trakasserier” eller vad man ska kalla det, tyvärr inte bara näthat utan på massa olika sätt ända sen jag var 13 år, och de är en väldigt lång tid. Det hela började med att jag började synas på Facebook (tiden då Facebook var inne och inte instagram), folk började kommentera och gilla bilderna jag la upp och allt fler skrev till mig privat. Det kom lite som en chock för mig, men jag började helt enkelt synas mer. Ju mer jag syntes ju fler kommentarer, likes och meddelanden fick jag, men fler och fler blev också osköna och taskiga. Vilket jag inte alls var van vid när jag var 13 år jag fattade inte varför någon som inte känner mig skriver att jag har ful näsa, små bröst, eller tjocka lår. Så jag började tro på vad folk sa, började ifrågasätta mitt utseende, blev osäker över mina lår, var de verkligen tjocka? Kanske borde gå ner något kg? Bara pågrund av att någon oskön och osäker människa tyckte att de hade rätten att klanka ner på mig och mitt utseende anonymt och opersonligt via internet utan någon som helst respekt eller hyfs.
De taskiga kommentarerna och meddelanden fortsatte och ökade samt min ”publicitet”, och det jag försökte göra var att ignorera och ta bort dem hatkommentarerna, försökte helt enkelt låta bli att läsa dem då de bara gjorde mig mer osäker. Hur mycket jag än struntade i det så satte sig ändå orden folk skrev i huvudet. Svårare att ignorera än vad man tror. Hur ska en 13 årig tjej som precis börjat bli lite uppmärksammad på sociala medier hantera sånt här egentligen? Inte visste jag det, men jag försökte iallafall för vad skulle jag göra? Sluta lägga upp bilder på mig själv? Gömma mig? Bara för att andra störde sig på mig av någon anledning. Nej jag fick lära mig att skita i alla idioter, började tillslut få lite ”skinn på näsan” och mer självinsikt. Vem har rätten att säga till mig att jag är tjock, patetisk, en blåst Barbie, ful osv? Svar: Ingen! För INGEN förtjäntar att höra sånt, känd eller inte känd alla är vi människor med känslor som kan bli sårade. Och speciellt när det kommer ifrån anonyma personer på nätet, som inte känner mig, har träffat mig i verkligheten eller har någon aning om vem jag är.
Så ni som sitter och dömer och klankar ner på andra och skriver eller säger helt onödig saker TÄNK på vad ni gör och varför. Vad tjänar du på det? Sprid kärlek istället det mår ALLA så mycket bättre av. Jag har lärt mig med tiden och idag bry jag mig inte alls om vad folk säger eller tycker om mig , orden bara rinner av mig. Det kanske man ser som en bra sak. Men personligen tycker jag det är sorgligt att jag fått vänja mig med att ta massa skit så pass länge att jag TILLSLUT till och med vant mig. Så ska ingen behöva ha det. #MERNÄTKÄRLEK
