Hej kompisar! Ja, det blev ju inte direkt som jag hade tänkt mig i lördags när jag för andra året skulle springa Göteborgs Varvet. Jag sprang mitt första varv förra året och gick i mål på tiden 1,50 vilket jag var mycket nöjd med. Hade aldrig tidigare sprungit så långt och kunde stolt ge mig själv en ordentlig klapp på axeln. Jag har tränat på i vanlig ordning även om jag inte riktigt tränat lika mycket löpning som förra året och ansåg att 1,45 inte skulle vara någon omöjlighet i år. Det var perfekt väder i lördags, inte för varmt och med en svag vind. Jag hade startgrupp 8 och startade strax innan klockan två. De första 15 kilometrarna kändes riktigt bra, jag var pigg i benen och allt flöt på men sedan gjorde sig löparmagen påmind. Ni som springer en del själva vet säkert vad jag pratar om.

Utan att gå in på allt för mycket detaljer så tvingades jag att gå och jag kunde inte se en enda toalett så långt ögat kunde nå. Ni kan nog vid det här laget gissa vilken panik jag hade. Efter att jag gått ytterligare en bit fick jag äntligen syn på en toalett som jag kunde använda men efter att ha avbrutit för att gå på toaletten är det svårt att få igång benen igen så jag tog mig i mål på tiden 2 timmar och jag är så otroligt besviken. Fy fan, rent ut sagt. Längtar redan till nästa år och revansch.