Igår hände någonting väldigt oväntat och väldigt olikt mig om jag får säga det själv. Eftersom att Zebbe tar dykarsert och jag redan har ett som jag tog för fyra år sedan. Så var jag tvungen att ta en ”snabb kurs” som bara är en dag. Då man går igenom grunderna och det viktigaste att komma ihåg.
När kursen började så insåg jag att jag kommer inte ihåg ett enda smack… Vilket inte är så konstigt kanske eftersom det var så lång tid sen jag gjorde kursen. Men det förvånade mig. Trodde att -Det här kan ju jag. När instruktören går igenom grunderna om utröstningen så står jag där som ett stort frågetecken. Hon hade säkert också säkert förväntat sig att jag skulle kunna det viktigaste iallafall. Men nej.. dåligt minne som jag har.
Iallafall. Efter genomgången så skulle vi hoppas i poolen och göra några skils för att färska upp minnet lite. När jag går i poolen med full utröstning, tank och fenor så ska jag luta mig framåt och börja andas ifrån regulatorn under vattnet. Så får jag TOOOTAL PANIK.
Min utrusning var lite fel spänd så den åkte upp jätte mycket och gjorde att jag hade svårt att kontrollera mina rörelser. En till sak som inte gjorde situationen bättre eller enklare var att spännet högst upp på min utröstning typ ströp mig + ovanan att andas komprimerad luft ur en regultor. PLUS att jag fick panik. Så själva situationen i sig var bara kaos och en väldigt dålig början på en ”upp fräschnings kurs”. Som jag hade förväntat mig skulle vara easy peasy haha..
Efter paniken så började tårarna rinna. Ofrivilligt… Skulle inte säga att jag är en person som grinar särkilt ofta och speciellt inte över en sådan sak som denna. Men det bara blev så. Jag tänkte att nepp det här är inget för mig längre. Nu skiter jag i det här. Inget mer dykande för mig. Usch, fy och blä.
Men sen så lugnade jag ner mig med hjälp av instruktörerna. Jag körde igenom alla skils jag behövde för att få dyka igen i poolen och det slutade faktiskt med att jag åkte ut och dök i havet på eftermiddagen. Jag såg massa stora skölpador, nemo fiskar, sten fiskar och mycket annat coolt så jag är glad att jag inte fegade ur som jag tänkte. Då hade jag varit enormt besviken på mig själv nu i efterhand. Ska vara lite vis och säga- Man ska ALLTID försöka övervinna sina rädslor. Vad dem än är och när dem än kommer.
PUSS
