Pappa hit pappa dit. Kan tänka mig att det blir lite förvirrande ibland när jag typ skriver , ätit middag med pappa när jag är i Sverige. Sen helt plötsligt att jag ska hälsa på pappa som bor i Indonesien.

Varför är för att jag nämligen har två stycken pappor. Så lyckligt lottad som jag är. Lyxen att ha två. När det finns så många som inte har någon alls.

Min biologiska pappa bor hemma i Sverige, har en ny familj och gett mig en hel del syskon. Fyra små söta ungar för att vara exakt. Vi pratar och har en relation. Men han har aldrig riktigt tagit rollen som pappa. Enligt mig.

Mamma och min biologiska pappa gjorde slut när jag var ca 2 år. Alltså väldigt liten.

Väldigt tidigt i mitt liv. När jag var ca 3 år blev mamma tillsammans med John, min andra pappa. Som just nu bor här nere i Indonesien.

John behandlade mig alltid som sin egen och har inprincip uppfostrat mig. Han lärde mig cyckla, simma, åka skidor etc. Tog mig på shopping resor till London. Lekte med mig flera timmar om dagen. Visade mig massa underbara saker som världen hade att erbjuda. La ner sin tid på mig och gav mig MASSVIS med kärlek. Han tog sig verkligen an pappa rollen. Var där för mig. Samtidigt som min biologiska pappa inte riktigt ”hade tid” att vara det.

När jag var ca 10 så gjorde Mamma och John slut. Men han ”gjorde inte slut” med mig för det. Utan vi har behållt kontakten och behållt vår fina realtion. Vilket jag är väldigt glad och tacksam över.

John presenterar mig som hans dotter och jag kallar honom pappa. För mig spelar inte kött o blod någon roll, utan det är relationen som gör det.

Ännu en gång. Kunde inte vara mer lycklig lottad än att ha två fina  pappor!