Under min kvällspromenad igår funderade jag på livet. För det är ju det man gör när man promenerar själv. Eller hur? Gör inte ni det också?

Igår funderade jag på hur roligt det var att springa Vårruset i måndags. Hela den här grejen att springa ett lopp! Det var mycket folk, det var peppande, bra stämning och kul att springa samtidigt med en massa andra människor. Att själva resultatet blev rekord gör detsamma. Det var stämningen och aktiviteten i sig som var grejen!

Där och då bestämde jag mig för att boka in mig på ytterligare ett lopp efter sommaren. Jag är inte redo (eller sugen) att klara av milen utan 5 km känns bra för mig fortfarande. Jag skyndade mig därför hem illa kvickt och tog fram datorn. Den 17 september ska jag nu springa Topploppet i Hagaparken!

Jag har ju faktiskt sprungit det loppen en gång tidigare. Det var på Loppi-tiden 2012. Back in the Days alltså. Då som otränad och helt ur fokus efter en graviditet samma år.  Dessutom regnade det och var skitväder.

Jag hade noll koll då…på så många sätt.

I år tänker jag ta revansch!  Nån som vill haka på mig i Topploppet?

Skulle vilja ha ytterligare ett lopp senare på hösten som en avslutning på joggingsäsongen.

Si så där i oktober. Vad finns då?

Tänk om det här ska bli min grej trots allt? Att springa lopp!