Idag var det så dags för Morris att börja på barngymnastik. Det är FlipKidz som håller till i Björknässkolan hos oss så imorse cyklade vi dit för att gå på första lektionen. Tyvärr missade han terminsstarten förra helgen när vi var borta, vilket är lite synd för vi betalar ganska mycket för kursen.
Nu till hans första lektion var jag med i gymnastiksalen men till nästa gång får han gå själv. Vi föräldrar ska inte vara med är tanken. Han var ganska segstartad och fundrsam i början, stod mest och petade i näsan faktiskt. Men på slutet kom han igång. Lagom tills det var slut. Varför är det alltid så?!
FlipKidz har en bra pedagogisk tanke tycker jag. Varje lektion har ett tema; idag var barnen kaniner så alla övningar hade med hopp att göra. Barnen har även en bok som de samlar klistermärken i efter varje lektion. Och de får lyssna på en saga i början och avslappning på slutet. Dock kan jag ärligt talat tycka att vissa övningar de gjorde var för avancerade för 4-åringar. Det såg ganska riskabelt ut när vissa gjorde en övning. Kan man inte behärska grunden är det lite svårt att köra avancerat på en gång. Yrkesskadad som jag är, är det sånt jag noterar och ser. Men jag behärskade mig och ska inte protestera. Jag ska vara tyst!
Det här bli bra för Morris. Han behöver springa av sig och göra något eget en gång i veckan. Bra start lixom!
