Är det nånting jag längtar efter när jag är utomlands så är det fil. Faktiskt. Jag skojar inte. När jag varit bortrest länge och börjar längta hem efter svensk mat så är fil högst upp på listan. Fil med muesli. Eller fil med bananer. Så gott! Och så svenskt! Det som gör fil gott är det syrliga och friska i smaken. Och att det är rent och enkelt. Inga konstigheter, inget konstlat.

Jag minns hur jag som barn åt fillunch hemma med min mamma. Varje gång man var hemma sjuk dukade hon upp fillunch. Det var fil, muesli/flingor och smörgåsar. Min mamma var ingen mästerkock så det var väl det här hon klarade av. Eller snarare tyckte var lagom.  Även på somrar kunde vi äta fil tillmiddag när ingen (läs: hon) orkade laga mat. Som exempel minns jag när vi åkte till Gotland varje sommar. Vi åt en rejäl lunch på färjan över (på den tiden tog båten 5 timmar, så vi åt alltid i restaurangen som hade smörgåsbord) och sen när vi kom fram till Snäck (där hade vi en andelslägenhet) dukade mamma upp filmiddag ute på balkongen. Som barn minns jag det såklart med att det alltid var sol och varmt där ute på balkongen! Utsikt över havet hade vi. Fina minnen!

I all sin enkelhet som fil är var det, och är, mycket gott! Inga konstigheter.

Sponsrat inlägg: Norrmejerier