Helt plötsligt, som en blixt från ovan, kan de komma. Sjuka tankar. Jobbiga tankar. Tankar ingen vill tänka.

Som när man sitter i soffan och kollar på TV med barnen, eller när man är ute och plockar lite i trädgården, eller man är mitt upp i tvätthögen. Eller när man målar bastun med en stor pensel och den vita färgen droppar ner på stenplattorna, man har färg i hela håret.. plötsligt blixtrar det till. Och man kommer på sig själv med att planera en begravning. Hur den ska gå till, vilken musik som ska spelas, vilken klädsel man ska önska, hur många som kommer att komma. Varför? Bearbetning. Men likt förbannat jobbigt. Jobbigare än någon kan ana.

Men jag skriver ner tankarna nu och hoppas att de stannar här för alltid. Att de inte behöver smyga sig in i hjärnan igen och att de aldrig, aldrig nåonsin ska bli verklighet.

Nu skriver jag ner dem… snart… för det är otroligt jobbigt att sätta på pränt. fan. Sluta läs om ni vill. Here we go. Detta är endast mina tankar och jag har inte berättat ens för Nicke. Hoppas vi tycker lika. Eller hoppas vi aldrig behöver ta reda på det!

Jag vill vara i Hölö kyrka. Alla som vill ska vara välkomna. Ingen ska bära svart. Alla ska vara färglada eller bära ljusa färger. Meja älskar alla färger! Linus måste sjunga. <3 Utan dina andetag &  Hallelujah. Vi ska släppa ut henne så hon får flyga fritt. Jag vet att hon har vänner och släkt som tar mot henne med öppna armar. Jag vill att Elin & Nykvarns blommor ska ordna med vackra blomsterarrangemang. Sen ska det vara god fika med massor med saker som Meja tycker om. Vi ska hedra hennes minne och vara glada. Hon kommer att må bättre där hon då är. Det ska vara vackert och inte sorgligt. Det ska vara änglar och glädje. (en kort kort stund av sorg.)

Förlåt. Detta ska aldrig någonsin ske. Och nu hoppas jag att det inte heller behöver spelas upp i mitt huvud några fler gånger.

Nu åker vi till dagis med en pigg & glad Meja!!!

Puss!