Mycket har ju fått stå åt sidan med ett dödssjukt barn. Och nu får börjas ta om hand, när läget är lite stabilare.

Som syskonens diverse symtom och måenden.

Som stackars Emmi som haft magproblem i flera år med smärta mm men som för länge sedan konstaterades inte vara något utan troligtvis ”bara psykiskt”. Det har fått stå tillbaka eftersom det inte varit ”något farligt”. Men i somras tog vi äntligen tag i det igen eftersom det bara blivit värre, ont/illamående nästan dagligen.

Men efter att nu provat diverse ibs-mediciner (och uteslutit sjukdomar som syns på blodprover) måste vi nu dra igång mjölkfri diet. Kan vara mjölkprotein-allergi… sånt jobbigt projekt och jag hoppas inte att det är så, samtidigt som man verkligen vill hitta något som hjälper. (När hon är färdigutredd så kör jag FODMAP med henne annars)…

Sen har vi Melle, som varit hes i flera års tid. Lite tungt att få igång rösten, och tidigare (som liten) gått hos logoped för vissa ljud. Vid 3 år op han halsmandlar och körtel bakom näsan pga snarkningar…

Idag fick vi knutor på stämbanden konstaterat och att de var svullna, så logoped igen! Försöka få honom att använda rösten rätt (och förhoppningsvis kunna tala tydligare). Går inte det kan det bli operation… (vi ska även dubbelkolla hörseln för säkerhets skull)

Själv hade jag visserligen samma problem som barn, fick skrikförbud på skolmatcher mm, gick hos talpedagog ett tag och tror jag är bra nu! Men för honom har det håll på så länge och verkar vara ansträngande och jobbigt för honom, vilket begränsar honom endel…

Just nu mår i alla fall Mio min Mio bra! ❤(Han har haft en lite jobbig sväng med deppläge vilket gick över iom klassbyte vilket blev en enorm lättnad).

Mejas läkarbesök resulterade i att vi får avvakta veckan! Blir det inte bättre kollar de vidare, men vi hoppas helt enkelt på ett långdraget virus som satt sig som bara huvudvärk! ❤