Alltså…

Jag kan inte riktigt låta bli att fundera på hur Selma kommer att vara när hon blir tonåring, haha. Jag tänker att om humöret är som det är idag, hur sjutton ska det då bli längre fram..?!

Exempel:

Hon får inte bestämma vad vi ska äta till middag utan det bli spagetti och köttfärsås som precis puttrat klart på spisen.

Jag vill INTE äta spagetti och köttfärsås. Jag vill helst ha KÖTTBULLAR mamma!

Jag svarar lugnt att köttbullar får det lov att bli en annan dag varpå hon mascherar med bestämda steg mot sitt rum. Hon stampar hårt med hälarna så att varje steg dånar (donk donk donk). Hon kommer fram till sitt rum, vänder sig mot mig med benen brett isär och armarna på höfterna, tittar bestämt på mig.

Då väljer jag att inte äta idag!

Sedan tar hon tag i dörren och smäller igen den.

Ridå.