Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan:
Varför denna ovilja till diskussion och information från mödravårdens sida?
Jag kommer ofta i kontakt med kvinnor som vill prata med mig om graviditeter och förlossningar, det kan vara kvinnor jag känner likväl som okända kvinnor. Kanske känns det lätt att prata med mig eftersom jag är så öppen med allt jag gått/går igenom och många gånger får jag höra ”det känns som att vi redan känner varandra”. Allt detta är naturligtvis jättestort för mig, att andra vill dela sina upplevelser med just MIG! Men, det känns samtidigt viktigt att poängtera att jag inte är vårdkunnig och att jag alltid pratar från ett brukarperspektiv. Från mitt perspektiv.
Något som ofta kommer upp under dessa samtal är informationen som lämnas till blivande föräldrar inför förlossningen. Kvinnor som eventuellt ska snittas informeras om risker samt varför en vaginal förlossning kan vara det bästa för barnet. Kvinnor som ska genomgå en vaginal förlossning informeras dessvärre inte på samma sätt. Observera att detta är baserat på de berättelser jag hör/hört från andra kvinnor, eftersom det är så länge sedan jag var gravid och födde barn har jag själv inga minnen om just den här biten.
Så vitt jag kan förstå verkar det som att det finns en utspridd ovilja till diskussioner och information angående förlossningsskador och jag vet att jag tagit upp detta vid något tidigare tillfälle men… Jag tycker att det är fel! Jag menar inte att man inför en grupp med blivande föräldrar behöver dra upp något ”worst case-scenario” likt min historia. Jag menar heller inte att man behöver berätta ingående detaljer som skrämmer skiten ur blivande föräldrar MEN man kan på ett bra och informativt sätt berätta om exempelvis bristningar. Man kan till exempel berätta att det finns olika typer av bristningsskador och kortfattat förklara dessa, vidare bör man även berätta hur man går tillväga för att få hjälp om man upplever att allt inte står rätt till med underlivet efter förlossningen. Mer information gäller såklart inte ”bara” fysiska skador utan även psykiska.
Som det är idag vittnar många kvinnor om att frågan tagits upp under föräldrautbildningen men viftats bort med svar liknande
”Äsch, det händer så otroligt sällan så det ska du inte gå runt och fundera på!”
För mig är det svaret betydligt värre än ett informativt och förklarande svar om vad som kan hända, vad du bör vara uppmärksam på i de nedre regionerna efter förlossningen (alltså tecken på att allt inte står rätt till) och var man kan få hjälp. Såhär skriver Anna om saken:
”Att inte prata om det tror jag har motsatt effekt, alltså skapar en större osäkerhet och rädsla. I mitt fall var det så iaf. Jag tappade tron på sjukvården när dom inte ville lägga korten på bordet..”
Efter förlossningen bör man dessutom få en folder med information om vad som är normalt efter en förlossning, när man bör söka hjälp och var den hjälpen finns.
Varför ska det vara så svårt? Varför vill man istället tysta diskussionen och hänvisa till att det så sällan händer att det inte ens är värt att prata om? OBSERVERA!! Jag vill på inget sätt kasta skit på barnmorskorna då jag vet hur deras situation ser ut, jag vill under inga omständigheter gå till attack mot dessa män och kvinnor som gör så gott de kan med knappa resurser MEN jag vill väcka en tanke att det kanske finns andra, mindre traditionella sätt att hålla utbildning. Modernisera föräldrautbildningarna så de hänger med i vår tid för sanningen är den att det vi inte lär oss under föräldrautbildningen, det kan vi googla oss till själva och hur mycket värre är det inte att googla istället för att få adekvat information från kunnig vårdpersonal? Den kvinnan som faktiskt råkar ut för något och/eller får problem efter förlossningen kommer att möta detta helt utan information och kunskap och då blir vägen mycket svårare. Tänk så mycket bättre och lättare det skulle vara för henne om hon redan från början visste exakt vad hon skulle göra, vem hon skulle ringa och var hjälpen faktiskt finns.
Är jag helt ute och cyklar eller är det så att det finns en försiktighet bland landets förlossningspersonal att inte prata om skador? Vad kan man göra för att förändra detta?
