Hej! Det har hänt så mycket. Exempelvis så har en utav mina närmaste vänner som jag bodde med i min ungdom försökt ta livet av sig. Inte en gång utan två gånger!!! Efter min pappas självmord kan säkert många av er läsare förstå att det inte är särskilt enkelt att möta, så nu när jag vet att hon är säker med personal och föräldrar avaktar jag.
Vi letar efter hundvakt så vi kan resa. Det är så tråkigt. Självklart vill vi betala men det känns så konstigt att punga ut flera tusentals kronor för två veckors hundgos. Alltså hur hade ni känt er? Om familj och vänner tagit hand om era hundar, men för minst 5000 kr på två veckor varje gång ni är iväg på semester? Ioförsig har dessa personer varit arbetslösa.
Nästan varje resa har vi betalat upp i dem stora summorna. Det känns inte riktigt som en familj eller vänner när jag jämför med andra ”normala människor med hund”. För så jobbiga är inte våra hundar. Rosanna, Johan och Patrik är de enda som inte gjort det för pengar. Dem har fått saker från tax free, allt dem velat ha som parfym, sprit…
Kloklippning och filning på båda tjejerna ikväll… 
Inom två veckor så börjar jag skolan igen, min dokumentärfilm sänds på SVT, jag lär mig hur man klipper för att få skapa härliga youtube klipp osv… stora kramar! Är ni spända på att se min dokumentärfilm? Jag trodde aldrig jag skulle vara det, men den är bra. Så jävla bra.
Godnatt och dröm sött!
