Hej allihopa! Många av er vet säkerligen om lördagen som var fruktansvärt grotesk och bisarr för Ola och mig. Mest otur för mig då jag fick ta smällarna, bokstavligen. Alla detaljer kan jag inte skriva ut då detta är ett polisärende under utredning och det skedde ju för bara två dagar sedan.
Självklart är en polisanmälan en offentlig handling alla får ta del av. Här kommer en kort version.
Jag misshandlad för att jag försökte hjälpa Olas killkompis. Han skickade ett sms när vi var ute och drack ett glas vin. I sms:et skrev han ”hjälp, kom hit ASAP, tjejen jagar mig med kniv”.
Då blev jag livrädd och såg framför mig att han låg knivhuggen och död på golvet. Katastrof-tankar. Så vi kutade från Harvest som Usain Bolt.

När vi kom dit blödde Olas kompis ur båda näsborrarna och grät. Jag såg inte detta utan såg hans tjej först som var oskadad och satt på en stol i sovrummet, så jag frågade henne varför hon jagat vår vän med kniv, med irriterad och bestämd ton. Sedan frågade jag om vi kunde sätta oss på sängen. Där börjar hon gråta hysteriskt och säger att: – han slängde kniven på mig för att jag fick panikångest och tar fram en kökskniv under täcket. Jag tror henne i stunden och kramar om henne lätt. Jag tar kniven ifrån henne och lägger undan den när vi går ut i köket ihop. MEN Då ser jag vår väns fysiska tillstånd som var riktigt illa och förstår att hon ljugit mig rätt upp i ansiktet. Hon börjar skrika då hon förstår att vi fattar att hon ljuger. Då skäller jag ut henne och Ola säger också att detta är absolut inte okej. Du måste härifrån nu.
Olas kompis säger att han ringt snuten på henne två gånger innan och psykiatrin, som hon besökt flera gånger. Han vill att vi ringer psyk och polis och att hon går.

Jag är lugn och pratar med henne, samtidigt som jag frågar Olas vän om hennes packning, som jag direkt börjar packa. Då blir det ett jävla liv för hon ska ingenstans säger hon. Ola blir väldigt irriterad nu och får bära ut henne som i en björnkram. Hon sliter sig loss, fäktas med armarna, skriker, gråter, är helt illröd i ansiktet…vid detta laget har jag ringt polisen för längesen.

Jag trycker min kropp mot hennes ut mot trapphuset. Där ber jag henne sätta sig på ett trappsteg och ta det lugnt. Men nej då. Ola är och öppnar porten för polisen vid detta laget. Den här labila tjejen är bastant fast hon är en ganska liten kvinna. Jag håller fast henne eftersom vår killkompis inte vill att hon kommer in i lägenheten igen. Då tar hon i för kung och fosterland och ger mig en rak höger. Jag skriker AJ! Och säger att nu kanske du vräker din kille för grannarna har säkerligen hört allt.
Polisen kommer några minuter efter detta. Vi pratar med dom. Olas killkompis är ganska oskadd idag vad jag vet. Resten får ni helt enkelt veta senare.

Morgonen efter gick vi till polisen och jag fotograferades för mina skador, förhördes och gjorde en anmälan. Detta är något jag helst skulle undvika. Jag började gråta på polisstationen och kände mig som ett patetiskt offer. En tanke flög förbi snabbt att jag borde slagit tillbaka.

Hela söndagen mådde jag illa, kräktes, hade yrsel, svårt att prata och äta, djup ångest, hade svårt att andas och fick flashbacks från mitt förflutna. Såg min döda lillebrors namn i någon reklam. Fick ett nervsammanbrott. Vätskefylld haka, blåmärke, svullnad och en jävla värk.

Vi somnade tidigt med hundarna i sängen. Jag hade svårt att koncentrera mig och kunde inte se nyaste avsnittet av Jane The virgin, det tog hela eftermiddagen/kvällen för mig, fem minuter åt gången. Helt förvirrad var jag. Som i ett töcken. Ola var så fin och lät mig vila och gjorde allt för att jag skulle må bra. Jag proppade i mig både Ipren och alvedon för att få ner svulllnaden, samt använde isbitar.

Idag måndag spenderade jag 8 timmar på sjukhus. Först nära-akuten Rosenlund där en doktor dokumenterade mina skador och undersökte mig. Det visade sig att min höger arm också hade blåmärken. Han trodde även att jag hade en spricka i hakan eller en benflisa i käken. Han remitterade mig till röntgen. Väl på Södersjukhuset fick jag morfin, röntgades, fick reda på att jag har lätt hjärnskakning. Dock ingen fara på röntgen. Han skrev ut starka smärtstillande/morfin tabletter till mig.

Köpte en ny ansiktskräm. Hoppas den är bra.

Södermalmspolisen, läkarna och syrrorna på Södersjukhuset har varit så hjälpsamma. Jag vill verkligen tacka för det. Det känns bra att få stöd.

Tog en selfie på sjukhuset. Väldigt vacker eller hur? Hmphh… Har inte duschat sen i lördags. Bara ansiktet.

Sedan vill jag tacka alla mina vänner, följare och familj. Ni är helt fantastiska som ställer upp och vill vara där för mig, hjälpa till. Älskvärda hjärtan. ❤️❤️❤️❤️❤️

Tyckte synd om mig själv så köpte en god bakelse till oss. Vit chokladmousse med passionsfrukt i mitten som vi ska mumsa på ikväll framför nyaste avsnittet av Lucifer (vår favvo-serie). Sen är det nog dags för en tablett igen. Kram allihopa.