Natten har varit hemsk. Febern slog ju ner som en blixt från klar himmel igår och hela kroppen värker. Att jag var på massage två gånger igår gör ju inte direkt saken bättre. Att få massage när man har en pågående infektion i kroppen är ju verkligen inte bra. Hon på sista massagen igår sa att jag skulle ha väldigt ont i ryggen idag och det har jag verkligen. Känns nästan som ryggskott fast det sitter högre upp. Som en jättelåsning som smärtar vid varje andetag. Om det beror på massagen eller om det är nåt influensaliknande som satt sig just där vet jag ju inte.

Jag har precis tagit två alvedon. Tempen stod på 38,1 nu på morgonen så den har gått ner. Ska vänta på att alvedonen verkar och sen ska jag ta ner barnen till frukosten. Tänk vad olika det är det där, när män och kvinnor blir sjuka. Frank har ju haft trubbel med magen. Igår mådde han bättre och kom ner till poolen ett tag men sen började han må sämre igen och gick upp och la sig. Men han fick i sig middag igår, jag har varit på Apoteket och köpt hokuspokus medicin och han mår bra nu. Jag förstår att han är matt då han inte fått behålla nån vätska men jag har servat honom i tre dagar nu. Han har sovit i eget rum nu när han varit sjuk, jag delade i natt säng med båda pojkarna. Jag fixar allt med barnen. Frank bara ligger. Är det inte typiskt? Men så är det ju hemma också. Jag roddar barn och hem oavsett hög feber eller maginfluensa medan han bara är. Vi kvinnor, speciellt mammor, är verkligen det starkare könet. Helt klart.

Jag har bokat tid i lekrummet för pojkarna halv elva och tjejerna badvaktar varandra vid poolen så förhoppningvis går det ingen nöd på barnen idag utan dom får ha det kul som vanligt. Så surt att bli dålig när det bara är två dagar kvar. Då vill man ju bara maxa dagarna och ta tillvara på varenda timme. Men är man sjuk så är man. Nu är huvudsaken att jag blir frisk för annars kan resan hem på tisdag bli en ännu värre mardröm än den vi hade på vägen hit.