Igår var jag och Nelia inne i stan och kollade på det hav av blommor som numera pryder Drottninggatan för att hedra offren i terrordådet för en vecka sen. Så tragiskt och så ofantligt sorgligt. Men samtidigt var det så otroligt vackert. Förra fredagen hade vi tid hos läkaren kl 11 i Odenplan. Det var jag, Ängla, Winston och Mileon. När vi var klara så promenerade vi från Odenplan och Drottninggatan ner. Vi gick in i Kungshallen och åt lunch och fortsatte sen ända fram till Åhléns och in på BR som ligger mittemot. Klockan var då runt 13. Dvs mindre än två timmar innan attacken. Vågar knappt tänka tanken på vad som hade kunnat hänt om vi varit på plats bara lite lite senare. O tanken på att Nelia då hade blivit ensam kvar. Det går inte att föreställa sig den smärta alla de anhöriga/drabbade måste känna. Så frukstansvärt. En liten 11-årig flicka som har hela livet framför sig men som inte ens får leva en bråkdel av sitt liv pga all ondska som finns. Hjärtat går sönder. Samtidigt som jag gått och väntat på att något sånt här skulle hända Sverige så känns det ändå ofattbart att det drabbat vårt land. Lilla trygga Sverige liksom.
Långfredag idag och ja, den kommer bli lång då den började redan 06:15. Och då var det inget barn som väckte mig utan jag vaknade av mig själv. Jättetrött men kunde inte somna om.
Tjejerna ska träffa sin farmor idag och jag och pojkarna ska åka till ett lekland. För det har dom bestämt.
