”
Däremot ser jag flera varningssignaler som tyder på att du hamnar i ”duktig flicka syndromet”; att du hela tiden anpassar ditt humör och dina känslor efter hur du uppfattar att omgivningen vill att du ska vara och känna. ”
Denna kommentar vet jag är i välmening då det står det i slutet, men jag måste nog säga detta.. Jag börjar nästan bli lite trött på att behöva försvara mig för en del av er. Jag är ingen ” duktig flicka ” utan jag är en elitryttare som försöker få min satsning att bli så bra som möjligt, kunna träna efter mitt önskemål av upplägg samtidigt att få det att gå runt ekonomiskt utan att be mina föräldrar om för mycket bidrag. Att satsa så som jag gör med flera hästar kräver såklart väldigt mycket. Och vardagen för mig måste vara såhär för att få det gå ihop. Hade jag lagt det på en annan nivå hade jag såklart kunnat minska ner på mycket, men det är inget jag vill.
Jag lever min dröm just nu, jag har tre fantastiska hästar i min satsning och ett team som stöttar mig till 110% , jag har valt att leva detta liv och ser det inte som något jobbigt eller uppoffrande av saker. Jag har inget behov av att fika med vänner efter skolan/ gå på stan flera gånger i månaden utan jag skyndar hem till stallet istället för att kunna ta hand om hästarna samt träna. Att jag jobbar på tempo hör ju till min elitsatsning också = pengar = mer träningar/utrustning/equiterapeuter m.m
Jag bryr mig faktiskt ingenting om vad omgivningen ska uppfatta mig som, jag har inget behov av att hävda mig eller visa mig ”duktig” utan jag skriver rakt av om hur min vardag faktiskt ser ut. Jag har bloggat och uttryckt mig exakt likadant i alla år även när min blogg var mindre med bara några hundra läsare som följde mig. Jag är en person som inte behöver förfina saker i bloggen för att det ska se bättre ut, för det är inte några timmar här och där jag lägger ner, utan det är hela mitt liv som planeras efter detta. Jag är väldigt ärlig med min vardag där ni läsare får följa med i allting. Ibland har jag tänkt att jag inte borde skriva hur tidigt och sent jag håller på för jag vet att det inte ser bra ut, men varför ska jag inte visa sanningen? Det kanske peppar någon som är i samma sits som mig? Eller sporrar någon som behöver lite extra draghjälp att komma igång lite mera.
Jag kommer ifrån en familj som alltid har varit i rörelse och som har jobbat mycket. Med lantbruk och över 600 köttdjur så har min pappa alltid jobbat mycket och vi har tagit efter honom. Min mamma älskar sitt läraryrke och åker in lediga lovdagar/helger för att hon vill. Vi är ingen familj som någonsin suttit inne mitt på dagen och sett på tv eller film tillsammans, det finns inte på kartan. Utan alla är iväg och fixar med saker eller ser till att saker sker.
Jag tycker snarare att många är lite väl bekväma som gnäller över att de är trötta efter att ha ridit en häst samt mockat efter skolan. Det är väl ingen som tvingar er till att ha häst? Men en sak är säker, vi alla är så olika! Någon har energi till max och några har mindre. Vi blir trötta av olika saker.
Att vara i stallet är så mycket mer än tungt jobb där man mockar, bär vatten, fixar höpåsar m.m det är avkoppling, man får umgås med djuren som ger en så mycket, jag blir vältränad vilket man mår bra av, jag träffar mina vänner på Brolöten och vi har roligt tillsammans!
Klart jag är trött när klockan ringer 05 men efter 15 minister i stallet är det som bortblåst. Allt jag får ut av hästarna ger så mycket energi tillbaka så det är värt för mig att hugga i lite extra. Hästarna gör det för mig då måste jag göra det för dom om jag vill vara på denna nivå.
Det här är Gundes program innan OS:
