Jag var väldigt lugn inför min debut i Grand Prix. Var skönt att få det gjort direkt på morgonen så jag inte funderade och laddade för länge.
Biggles kan allting som alla vet. Men jag är ju nybörjare i dessa klasser och Biggles tränas väldigt sparsamt, jag kan inte sitta och träna på övergångarna mellan piaff-passage för ofta även om de är så tekniskt svårt att man blir pirrig när de ska ske! Utan jag måste istället spana in skickliga ekipage när de tränar och tävlar samt att jag tittar mycket på filmer när Kristian och biggles dansade runt på banan. Tur internet finns! Men vi satte övergångarna riktigt bra i båda klasserna. Kul!
Framridningen gick bra, men det är svårt att våga ta plats på framridningen då man hela tiden vill hålla sig ur vägen när någon kommer på diagonalen i en serie eller är påväg in i piaffen. Jag vet själv hur viktigt det är att få plats så jag kände mig lite stressad över att se mig för hela tiden. Bra känsla och Biggles var lyhörd men med gasen på. Vi var sååå nära på att sätta de 15 bytena i varje men missade sista (!) jag gjorde 14 fina, luftiga och raka byten sedan så vart jag så lättad att jag missade sista haha. Det går aldrig att andas ut i dessa program fick jag ett kvitto på.
Dreamteam! Vi tillsammans är starka!
Jag hann faktiskt med att njuta inne på banan, det var fantastiskt kul att få rida varje rörelse och jag kände mig lugn. Jag rider alltid bättre på banan än träning, vilket är en fördel. För jag känner mig ganska cool när jag väl ska in på banan för jag vet att det blir bättre än framridningen oftast haha.
Så fin bild! Den säger så mycket! Kristian och Emelie var lika glada som jag direkt efter ritten. Det värmde verkligen att titta på dom när jag skrittade ut ifrån banan! De var glada och stolta över oss båda. Grymt jobb av de att på så kort tid kunnat lotsat oss till denna nivå.
