Att ta över hästar som har presterat innan är en hedrande uppgift. Jag vet vad jag skriver om just nu, att rida in på tävlingsbanan på en godkänd hingst som självaste Jan Brink och Kristian Von Krusenstierna har tävlat innan i Grand Prix på hög nivå gav mig en sådan huvudvärk av spänning och nervositet samt tacksamhet.
Biggles har varit på världsnivå i flera år och är fortfarande en av Sveriges bästa hästar, så att ta över Biggles var inte bara en stor stor ära och tacksamhet till Biggles, Ingrid och Kristian utan ett lika stort ansvar las på mina valpiga axlar. Jag skulle ta hand om hästen jag sett på så många tävlingar och beundrat skulle nu jag av alla få borsta, fodra, rida, ta hand om och bli hans bästa vän. Jag minns fortfarande första gången Elin och jag skulle köra Biggles i lastbilen för att åka till Ågesta och träna.. vi var alldeles fnittriga och lite nervösa att köra denna fina häst! Och så känner jag idag med, att rida in på banan med Biggles går inte att beskriva med ord. Jag rider just nu min karriärs häst! Han är allt för mig!
Lika många som önskade att det skulle gå väldigt bra för oss lika många säger knappt grattis eller önskar en lycka till eller kanske slår till med en kommentar på nätet om mig. Så många kommentarer Elin har raderat för att inte låta mig se. I efterhand kan vi skratta åt att hon beskyddat mig så. Och idag har jag byggt upp ett bra skyddsnät samt respekt.
Men till saken nu. Igår fick jag veta att en ung ryttare som tagit över en träningshäst som jag har haft i utbildning som får gliringar att de minsann sett hästen på min blogg/instagram att det är en riktigt fin ponny, varför lyckas de inte lika bra som jag gjorde? Alltså inte ofta blir jag arg men nu blir jag arg.
Jag är 20 år, har tävlat dressyr på internationellnivå på både ponny, juniorhäst och U25 samt vunnit Grand Prix mot seniorerna. Jag har mer erfarenhet än ”Anna 13 år som köpt sin första ponny” (hittar på namn nu)
Jag vet hur jag visar upp ponnyn bäst för att dölja svagheterna och lyfta fram styrkan hos dom. Jag kan rida vägarna exemplariskt framför domaren när det krävs. Och jag kan även korrigera ponnyn där domaren inte ser. Jag har lärt mog detta genom att rida så otroligt många hästar och sett bra ridning.
Jag själv kan se på Ida-Linn, Emilie eller varför inte Marina som tre bra exempel? De är några år äldre än mig, och de presterar på häst efter häst och sitter som jutet i sadeln. Visst blir jag riktigt imponerad över dom! De är förebilder för svensk dressyr och redan i så ung ålder presterat så mycket med helt olika bakgrunder.
Jag kan även se proffs hästskötarna ifrån EM framför mig som groomade de svenska hästarna. Alltså de är grymma! Varje gång Josefin med Paradion Magi eller Sara med Zuidenwind eller vem tusan som helst av skötarna kom gående med en av hästarna så var de i toppskick oavsett om det var 06 på morgonpromenaden eller vid 22 vid sista promenaden. Min hästskötare Elin måste jobba på det, för hennes del gör det inget att hela boxen spån följer med i svansen, Elin säger att Biggles är snyggast av de alla iaf
Hylla varandra! Och var snälla. Vi är många som kämpar och drömmer om samma sak.
Nu ska jag ut och löshoppa ett helt gäng dressyrhästar. Tänk om de stackarna skulle få höra vad många tycker om deras teknik… tur de inte kan läsa allt på internet men om ni lovar att inget säga till dom så kanske det kommer upp en film på min instagram liinadolk !
