Jag är mer läkt. Cancern och seperation tog en stor del av mig och mitt förtroende mot människor, livet och kroppen. Jag är inte alls ”klar” på långa vägar. Jag har absurt svårt att lita på någon, speciellt ur ett ”romantiskt” perspektiv. Men typiskt nog så fick nyårslöftet (se tidigare inlägg) få otippade ”möjligheter” att visa sig. Vilket är trevligt, läskigt och inget alls jag tänker lägga någon vikt vid. Jag håller kurs, och prioriterar annat. Vilket känns otroligt bra. Så heja mig.   

För om något inte är enkelt så får de faktiskt inte plats. För jag har fullt upp med att överleva, 2,25 år kvar och jag längtar och börjar tro att det finns en andra sida. Jag börjar trivas med mig själv och inte bara med Leya som livlina. Även om hon är allt och lite till.