Nu till det mer ytligare inlägget. Men dags att få skryta lite om min hud. När jag var tonåring så hade jag en fantastisk hy (om jag får säga det själv). Men när andras hy läkte och började glänsa så bestämde min sig för att lida av vuxneacne. JA, det är ett lyxproblem. Därför jag inte gjorde en stor sak av det, men det ”störde” min vardag.  

 Efter cellgifterna så fick jag stora pigmentfläckar som jag lagt ner mycket tid och pengar på att försöka förminska. Ett billigt pris att få ansiktet fläckigt mot att få överleva (än så länge) men jag tycker att jag alltid ser ”smutisg” ut.  

 Just nu har jag även en sprucken läpp från min fina Tea och ett sår i pannan, då jag smällde in huvudet i ett hörn. Så var det ljuv musik när jag vid dagens ansiktsbehandling fick mest goda nyheter. Huden är torr, känslig och skadad. Men den är också väldigt bra. Jag behöver bara 25 kg fukt och ingen sol. Tack och bock.