Vi jobbar röda dagar, vilket har alltid känts okej, tills man fick barn. För var gör jag av henne då? Men som tur är så är min mamma ledig helgdagar.

Jobbade lite, hängde med Martin i två sekunder och tog sedan båten hem.

Jjag analyserade mig själv med Martin, om hur allt mitt jobb-kontroll-ambitiösa-behov försvann i och med cancern. Nu vill jag bara vara. Jag frågar mig ofta när oviktiga saker känns viktiga. Är det här verkligen viktigt?! Nästan alltid är svaret nej. Då försöker jag släppa det. Det låter kanske som jag har blivit en sämre jobbversion, men det är nog faktiskt tvärtom.

SSommarväder betyder utelek. Jag och Mysan försöker spela tennis, men går sådär. Jag får inte springa pga superduper infektion i visdomstanden…

Ttredje gången på några månader den svullnar upp så här.. Den går inte att dra ut just nu, så får behandla hemma och hoppas inte skrämma (bort) för många under tiden..