Finns, så mycket saker att visa upp. Vad har hänt idag? Är du snygg och glad? Vi, är inte mycket att visa upp. Vi är imperfektion. Vi är kött och blod. Ingen vill se när vi bråkar, ingen vill höra våra skrik eller torka våra tårar. Ingen skulle fatta hur fint jävla ful du är när du vaknar.

Vi är finast utan filter ändå.  Vi är finast utan filter ändå. Tänk, om vi har hittat något fint och stort. Fastän du och jag, kan ta slut en dag. Om jag redigerar och lägger upp. Finns vi ändå kvar, i alla bilder jag tar. Men ingen vill se när vi bråkar, ingen vill höra våra skrik eller torka våra tårar. Ingen skulle fatta hur fint jävla ful du är när du packad. 

Fått den låten på hjärnan, gillar texten. Får en tänka till hur jäkla ytlig världen är. Insidan betyder mer än vad man tror. Instagram i sin ära men alla gömmer sig bakom filter. Ibland önskade jag att jag vågade sluta bry mig, bara slutade tänka konstant på hur man ser ut, hur man vill se ut, och ständigt jämför sig med andra. Men jag börjar bli bättre på att försöka inte göra det för mycket. Men de är en lång bit kvar, antar de blir så när man uppväxt med att hänga på sociala medier och tog sina första selfies när man var 11 år. Fuck up när man tänker efter att man lever i en cybervärld, dock så är det svårt att sluta. Lite som syns man inte finns man inte, och de är kul att synas, att få likes osv. Men de får inte gå till överdrift. En grej som jag har märkt har hjälp lite är att jag slutade följa ALLA snygga tjejer på instagram..man bara jämför sig och blir mer missnöjd med sig själv. Istället började jag följa massa snygga hunkar, haha trust meee de hjälper.

För att våga, så lägger jag upp en bilder utan FILTER. För det är faktiskt så det ser ut. Puss <3