Börjar gilla singellivet mer och mer. Har ju bara varit singel i 24 år nu HAHAH!!! Nej då, det är klart att jag har träffat killar och man har tyckt om dem men jag har nog aldrig varit riktigt kär.. Jag har så himla svårt för att släppa in killar på livet och ge hela mig själv till någon annan lixom. Det är för att man är rädd för att bli sårad, ja vet ju det. Det är nog också därför jag aldrig vill stanna kvar hos någon tills de blir superserious. Blir dessutom rädd när man hör / ser / är inblandad i otrohetsaffärer också….. Usch för att vara tjej/fru och bli så bedragen! Inget för mig.

Hatar dessutom att få frågan: Du som är så snygg, varför är du singel????
Alltsåååå!!! Det är ju som att frågan: Vad har du för dolda fel, varför är du singel?
Man måste typ försvara sig.. Känner ni singlar också så?

Min kille ska ju se MIG och vara värd MIG, precis som jag ska vara värd en lojal kille. Är det inte så, då klarar jag mig utan i 24 år till.. I framtiden så vill jag hitta en man som man älskar osv, såklart, men också är ett team tillsammans med. Någon som driver mig framåt och tvärtom. Det är jätteviktigt för mig.
Jag måste nog vidga mina vyer lite när det gäller dejting och sluta leta efter min (asheta-långa-brunögda-muskulösa-snälla-aldrig otrogen-roliga-bästisängen) multimiljonär. Han får hitta mig istället.

Näää ja ska leva loppan ett tag till. Det kan man säkert göra i ett förhållande också men inte på samma sätt..